Hotellet och middag

 På kvällen kom vi fram till vårt hotell i Plymouth, Leonardo hotel. Det var över förväntan, då det ser ganska trist ut på bilderna. Det var stort och fräscht och serverade en okej frukost. För mig blev det äggröra, champinjoner, stekt potatis och vita bönor i tomatsås. Men det var ju inte nu, för nu var det dags att bege sig ut på stan för middag.

Här har vi vårt hotellrum. Jag fick en egen dubbelsäng! På sängen ligger vår nya utflyktsfilt, inköpt i national trust-shoppen vid Montacute House. 

Plymouth är en stad som bombades svårt under andra världskriget. I centrum finns i stort inga gamla byggnader kvar. Bredvid vårt hotell, fanns en gammal kyrka, nu en ruin, som bevarats som ett minne. Bakom syns ett mer nybyggt köpcentrum.
En arkitekt med visioner planerade Plymouths nya centrum i en närmast brutalistisk efterkrigsstil som få finner estetiskt tilltalande, men som nu är k-märkt på grund av den historiska betydelsen. 

 

Vi gick ner mot hamnkvarteren och åt fish and chips på en fiskrestaurang. 

Det var fler än vi som gärna ville smaka.  

En "semesterdag"

 Egentligen inte en semesterdag, men lite den känslan. Vi tog en biltur till Kinnekulle för att hämta en stenskiva som Sven beställt. På vägen stannade vi vid stenugnsbageriet vid Nääs fabriker och köpte bröd och bulle.

Efter att ha hämtat stenskivan åkte vi till Hällekis trädgårdscafé för lunch. 

 Där fick man sitta i orangeriet, eller, som Sven påpekade, vindruveriet. 

 Vi åt grillad kyckling med potatis, bbq-sås, chimichurri och pickles, väldigt vällagat och gott. En sån rätt som gör en glad hela dagen!

Sen var det tyvärr slut på "semestern" och vi fick åka hem igen. 

Tjolöholms slott blir aldrig gammalt

Tjolöholms slott är alltid lika trevligt: fin miljö, trevlig personal och en av de bästa afteroon teaerna i Sverige. (Jag har inte varit runt på alla i Sverige, men jag tror ändå att jag tryggt kan påstå detta.)

Tidigare ingick alltid visning. Det gör det inte längre och förra gången jag och Nelly var där hoppade vi över den då vi sett slottet så många gånger. Det kändes då som att det ändå saknades något, så denna gång bokade jag även visningen som inledde besöket.

Vi inledde i biljardrummet som sen övergår i rökrummet, alltså rummen där herrarna drar sig tillbaka efter middagen. I rökrummet finns ett par stolar, designade av Bugatti, inte han med bilarna utan hans far. 

En liknande var med i Engelska antikrundan häromåret och värderades till motsvarande 100 000 svenska kronor. Publiken flämtade till och applåderade. Damen med stolen höll masken och svarade torrt: "That's a lot". Hon hade köpt den 1965 för £10 vilket motsvarar £250 idag. 

(Den andra stolen, som jag inte fotade, var mer lik den som var med på tv.)

Lampa och takfönster över biljardbordet.

Utsikt över hallen och tavlan där. Hallen är byggd för den här stora tavlan som lyftes in innan taket byggdes. Väggarna har ett William Morris- inspirerat motiv målat på putsen.

 

Här drog damerna sig tillbaka efter middagen. Tänk att få sitta här och läsa! På vänstra bilden, bokhyllan längst ner i mitten, syns ett förråd av trollstavar?

Fin gardin och utsikt i skotska rummet.

Nedan en mysig sängalkov.

 

Här står Nelly i mörkrummet. Det tror jag aldrig att vi har sett förut.

Nu var det dags att gå ner och avnjuta vårt afternoon tea. 

Vi följde teråden här bredvid. De stämmer verkligen. Jag brukar inte vara mycket för rökiga teer med det stämmer att det passar bra till snittarna. Man får en liten kanna, lagom för drygt två koppar, så kan man hämta te när man behöver. 

 

Man måste ju fota trevåningsfatet innan man hugger in! Men vi hade redan börjat då, för det hela inleddes med en rostad jordärtskocksoppa med sotad portabello, krispig svartkål och persiljeolja. Den var jättegod! En av eftermiddagens höjdpunkter!

Snittarna var:
Äggsmörgås med dillsyrad gurka och krasse.
Krabb- och räksmörgås.
Cheddar och-lökpaj på tre sorters lök.
Friterat knyte på konfiterad anka.

Allt var gott, men om jag ska välja en, var ost-och lökpajen väldigt god. Nelly gillade knytet, i hennes fall, utan konfiterad anka.

Sen var det sconesens tur, en naturell och en med citron och vallmo. Till det lingoncurd, äppelmarmelad med vanlij och färskostcreme med citron och flingsalt. Inte ens Tjolöholm har grädde längre. Jag antar att svenskar inte vill ha det?

Och till sist, det söta.

Det var en punchrulle med päronkonjak, en pralin på clementin med råsocker och balsamicoganache, blåbärs- och vit chokladcheescake på havrekexbotten och en mörk chokladpastej med lakritspannacotta och färska hallon.

Den sistnämnda var, lite oväntat, min favorit. Lakritssmaken var väldigt balanserad. Det smakade inte salmiak utan mer som lakritsrot (men utan att behöva tugga på trä).

 

Solosemester i Stockholm

 Jag har varit på en liten Stockholmsresa. Huvudsyftet var inte semester utan att lasra ögonen för att bli av med efterstarr, men jag passade på att kombinera det med lite turistande. 

 

 

Jag inledde min tid i Stockholm med lunch på Vetekatten. Det blev linsgulasch och en hallon-framboise. 

 

 

Därefter tog jag tunnelbanan till Söder och shoppade lite te innan det var dags för optikern och ögonläkaren.

 

 

 

Jag fick ögonen undersökta och konstaterades ha efterstarr. Jag var så säker man kan vara på det själv. Annars hade jag väl inte åkt hela vägen till Stockholm på vinst och förlust. Nu blev jag skjuten med laser ca 40 gånger i varje öga. På några minuter var det klart. Nu ser jag mycket klarare och en del bös jag ibland såg framför ögonen är borta. Istället har det tillkommit lite nytt bös, men det bör försvinna allteftersom att resterna av den gamla linskapseln bryts ner. 
 

Sen promenerade jag till ett gammalt, fortfarande delvis aktivt, sidenväveri och tittade på deras utställning. Det var en väldigt lugn upplevelse då jag var den enda besökaren. De hade en del maskiner som mest såg ut som tortyrredskap. Uppe till vänster ser ni Bråckmaskinen som användes för att mjuka upp tyg. Den bredvid vet jag inte vad det är. Hjulet där nere är såklart en varptrumma.

Sen gick jag över slussbron till gamla stan. Här är ett foto av "Stockholm by night" om man tycker att det är natt kvart över tre på eftermiddagen.

Jag gick genom den här gränden till mitt hotell i Gamla stan.

 Jag hade fått ett rum på sjunde våningen. Hissen gick inte ända upp och jag fick ta en trappa sista våningen. Väl där möttes jag av takbjälkar och ett litet vindsfönster med utsikt mot gränden. Jag hade hoppats på utsikt mot Riddarfjärden och blev lite besviken tills jag upptäckte att jag också hade ett takfönster.

Gamla Masters och ringmuren

 Vi hyrde en central lägenhet i Visby. Efter incheckning gick vi till restaurang Gamla Masters för middag (huset till höger på bilden nedan). 

Isak och Nelly tog varsin lokal öl. Jag tog vin till min smörstekta rödtunga.

Sen tog vi en promenad runt ringmuren. Då går man lite utanför och innanför muren. Det finns många mysiga gator i Visby.

Ringmuren började byggas 1250. Det är Nordeuropas äldsta bevarade stadsmur (jag har försökt hitta vilken som då är Europas äldsta stadsmur, men har inte lyckats med det). 

En del har hus vars ena vägg är en bit ringmur. Hur coolt är det? 

Vilopaus vid havet.

Vi åt inte efterrätt på restaurangen, så när vi kom fram till Glassmagasinet i Visby hamn var det läge för glass. Med 319 olika smaker är de Europas största glassbar. Jag tog en bägare med Limoncello-glass och yoghurtglass med körsbär. Det var mycket gott! 

Mot Visby!

 Den här morgonen var det dags att städa i ordning för att lämna huset på Fårö.

Vi tog återigen vägen om  Sylvis döttrar. 

Nelly behövde prova saffranspannkaka. Jag tog en vinbärspaj, Vi handlade ju där även igår, diverse fikabröd, alla väldigt goda. Jag köpte bland annat 7 sorters minikakor.

Efter detta åkte vi söderut mot Visby. På vägen stannade vi vid Design & Hantverk Gotland. Isak hade planerat att köpa Gotlandsull till en tröja till sig själv. Jag passade också på att köpa lite garn. Framme i Visby åt vi lunch på Crêperie och logi, det lilla, gula huset nedan.

Jag åt en galette med skinka och ägg igen. Denna gång med creme fraiche, mums! Jag älskar creme fraiche!

Sen tog vi en promenad genom stan. Vi handlade te här:

 Roligt namn och skyltning på en garnaffär.

Gisslause lammgård

 Efter frukost och förberedelser åkte vi söderut, till Storön, som Fåröborna kallar Gotland. Först tog vi en avstickare till Sylvis döttrar för att köpa fika, men mer om det i ett annat inlägg. 

Vi åkte till Gisslause lammgård. Först kom vi lite för tidigt. Det kom en väldigt entusiastisk border collie och hälsade på oss och sen lammbonden som sa att vi fick komma tillbaka lite senare. Det gjorde vi och då fick vi mata lammen. De har ganska många lamm på gården och varje år är det några som behöver flaskmatas, så det fick vi hjälpa till med.

Sen åkte vi och åt lunch på På Ängen där de hade tacos. Jag åt Birria tacos vilket är köttacos med buljong. Det var en ganska kall och blåsig dag. Perfekt med dessa väldigt varma tacos som inte hann kallna trots blåsten. 

Crêpes till lunch

Sen var det dags för lunch på Crêperie Tati, eller Kutens bensin, som är en gammal, nedlagd bensinmack och bilkyrkogård med bilar som varit här så länge att de nästan återgått till naturen.

Jag åt en god galette med skinka och ägg.

Lokalen var inredd i lite skrotig 50-talsstil och passande rock spelades i högtalarna. 

 De andra tog även en efterrättscrêpe, här med saffransglass, som en blinkning till Gotländsk saffranspannkaka. 

Här har jag tagit en bild där juxtapositionen mellan de aggressiva bomberna och den pittoreska, röda stugan avser att väcka funderingar kring livets förgänglighet och vikten av att ta vara på de små glädjeämnena i livet.

Resa till Gotland

 Strax efter midsommar åkte vi på en liten familjesemester till Gotland. 

Vi fick gå upp tidigt, tidigt för att hinna åka tvärs över Sverige i tid till färjeavgången från Oskarshamn 11.40. Det flöt på bra. Ingen var gnällig eller ledsen i vår bil. Hur det var i den andra bilen är jag inte helt säker på. Båtresan tar ungefär lika lång tid som att åka Danmarksbåten till Fredrikshamn, men utan taxfree. Det fanns en shop där vissa köpte lakrits. Vi åt lunch på båten och tog det lugnt tills det var dags att köra i land.

Efter ett stopp på ICA i Visby, för att köpa snacks och frukostmat, körde vi till Fårö. Vad jag först lade märke till var de vackra, blå blommorna vid vägkanten. Blåeld, fick jag senare lära mig att det var. Vi hann knappt mellanlanda i huset innan det var dags att gå och äta på Gåsemora Gårdskrog som låg på gångavstånd. 

 Att jag och en del andra åt rödbetor till förrätt minns jag, men jag är osäker på vad jag åt efter det. 
Nora åt mest bröd, som hon tyckte var jättegott.