Hemresedagen

Här kommer sista bilden på Nelly vid ett matbord. Vi åt full english på Victoria House, där vi varit förut, både 2024 och 2025. 

Sen hade vi lite snålt med tid för att göra så mycket mer och åkte till flygplatsen fast det var lite tidigt. Vi åkte tunnelbana, Elizabeth Line, till Heathrow, vilket går nästan lika bra som att ta expresståget. Det tar 30 istället för 15 minuter. 

På flygplatsen skulle vi till olika terminaler (2 och 3). Jag hade fått för mig att man kunde gå mellan dem efter säkerhetskontrollen, men det var tyvärr fel.

Flygresan hem var okej. Jag fick ett mittsäte mellan ett par, för det är tydligen så folk bokar nuförtiden. Det gjorde inte så mycket, för sätena var ganska breda (British airways verkar vara bättre än Norwegian med det). Och om flygresan känns lite tråkig kan man bara tänka på att den inte är mycket längre än en resa till Skövde, vilket är något jag företar mig i jobbet titt som tätt nuförtiden. 

The Comedy About Spies och lite annat

 Efter tur i tunnelbanan och afternoon tea var vi ganska trötta. Vi hade en idé om att gå till Transport Museum då Hidden London-turen gav 50% rabatt. Väl där kändes det för mycket, men jag köpte en bok: Seats of London a field guide to london transport moquette patterns.

 Sen gick vi i lite affären. Mest var vi i Barbour-affären, där Nelly efter svåra valkval köpte en jacka.

Sen tog vi igen oss på hotellet och diskuterade om vi skulle gå till den indiska restaurang som var inbokad. Jag menade att det var bra för oss att få i oss lite riktig mat och jag hade rätt! 

Vi åt en grönsaksgryta och en linsgryta, båda goda och, antagligen, nyttiga. Jag glömde först att ta kort på maten, så här är en bild mitt i måltiden.

Sen var vi redo för att gå och se "the Comedy About Spies".

Det är en komedi om spioner. Den började väldigt starkt med en scen med bokstavshumor. Spionerna har olika bokstäver som kodnamn. Först var det mycket av stilen: (X vänder sig till Y) "I'd like to talk to you" (U svarar) "Me, sir?"(X förklarar, U svarar) "Right, Y. (X svarar) "It's classified"
Sen finalen när X frågar varför de har de här dumma systemet. Får svaret "For ease" och fyra E kommer in... Detta tillsammans med andra skämt som "Raise the alarm", varpå någon flyttar alarmet högre upp på väggen. 
Sen en komplicerad historia med spioner från KGB och CIA med mycket missförstånd, förvecklingar och spring mellan olika rum. Väldigt lättsamt och underhållande!

Hidden London, Holborn

 

Den här morgonen tog vi en inte så lång promenad till Pear Tree Café i Lincon's Inn Fields. I parken såg vi små papegojor, hals-band-parakiter, som det tydligen finns ett gäng vilda av i London. 

Bilden nedan är inte min, bara ett exempel för att visa hur de ser ut.

 

 

Sen gick vi till Holborns tunnelbanestation och möttes av tre guider som skulle visa oss hemliga delar av tunnelbanan. En av dem hade till uppgift att se till att vi inte kom bort. De andra två turades om att informera och de var väldigt bra. Just så entusiastiska och kunniga som man förväntar sig att någon som pratar om tåg ska vara. Rundturen tog knappt 1 1/2 timme och man blev lite trött eftersom det var varmt och man fick stå mycket. Men, värt det!

Här är Nelly på väg ner i underjorden. Vi fick gå i en lång trappa för att komma ner. 
Vi fick veta att Holborn Station var klar 1906 och att den inte byggdes med det, för de andra stationerna, karaktäristiska röda teglet, då staden ville att stationen skulle matcha omgivande, nybyggda, pampiga byggnader. 

Förutom Central och Piccadilly Line fanns här också en liten extralinje som bara gick mellan Holborn och Aldwych. Den byggdes för att det fanns ett parlamentsbeslut på det. Jag vet inte om någon visste varför.  Premiärturen hade 0 passagerare och likaså den andra turen. Med tredje tåget åkte 1 person. Sista turen, 1994, var däremot fullsmockad med tunnelbaneentusiaster. Den här linjen hade två plattformar, en stängde redan 1917, bland annat för att så få åkte. 

 

Under andra världskriget blev två oanvända plattformar på stationen hem och arbetsplats till krigspersonal med kontor, kök, badrum och sovrum.

Före, och även, efter kriget har en av plattformarna använts till ett fysiklabb, för experiment med kosmisk strålning. 

En modelljärnvägsklubb har också hållit till här. 

Efter en allvarlig brand vid Kings Cross 1987 såg man över reglerna kring vad för typ av brandfarligt material som fick finnas i tunnelbanesystemet och kom fram till att det varken var bra med ett fysiklabb eller med modelljärnvägar. 

 

Ovan syns en gammal skylt som en tunnelbaneexpert kan datera med hjälp av vilka stationer som finns med och med hur många fjädrar pilen har. Från början var det fyra och sen minskade det successivt till ingen alls. Så den här skylten var från 30-talet, tror jag.

Bredvid syns bara en tunnel, men plattformen jag var på har använts i en del filminspelningar, bland annat Superman IV, 1987. I den börjar ett tunnebanetåg skena, Stålmannen får stoppa det och scenen avslutas med att Stålmannen informerar alla på plattformen om att Londons tunnebana fortfarande är ett av de säkraste sätten att resa. 

Lite av varje i London

Efter utställningen promenerade vi lite i St James Park. Det var mycket folk i London, mer än i april-maj, skulle jag säga. Sen kände Nelly att det var dags för lite baskisk cheesecake så vi gick till La Maritxu. Vi gick bland annat genom Burlington Arcade. En shoppinggata för dem med lite dyrare smak än vad vi har. Den här gången hade La Maritxu några nya smaker och jag tog en men mango-passionssmak. Den var god, men egentligen är originalet godare.

Därefter var det dags att besöka Liberty. Jag behövde faktiskt lite nya Libertytyger. Jag har blivit van vid att ha några fina tyger från Liberty i mitt lager hemma och nu var det ganska tunt på den fronten. Nelly letade upp någonstans där hon kunde sitta och vila medan jag botaniserade runt bland tygerna. Det är alltid lite överväldigande med det stora urvalet. Till slut valde jag tre bomullstyger och ett i linne. 

Sen gick vi till en ny matgalleria vid Leicester Square och åt fish & chips till lunch/middag.
Den var i princip god, men fisken smakade lite dy som fisk kan göra ibland, inte deras fel.

På kvällen gick vi och såg Oliver!

Det är ju en gammal musikal-klassiker. Vi tyckte att den var sådär. Inte dålig, men vi har sett bättre. Vi har säkert fått högre krav nu när man sett så mycket. Nelly tror att hon har blivit blasé när det gäller barn på scen och inte blir lika imponerad längre. Det var en del stora nummer med med dans, sång och många på scenen. Det var bra, tycker jag. Det var en del försök till humor som vi tyckte var måttligt roliga, typ att någon viftar okontrollerat med handen, gör en min och säger öööh. 

Frukost på Timmy Green

Vi gick upp för att hinna ta en buss till Westminster och en frukostrestaurang där vi hade ett bord bokat 9.15. 
Det är trevligt att variera sig från tunnelbanan och ta en buss, så man får se lite av London också. Medan vi väntade på maten beundrade jag de fina rosorna på bordet. 

Sen kom maten. Nelly tog Smashed avocado på charcoal sourdough. Brödet är alltså inte så bränt utan är svart i sig självt.

Jag tog smoked salmon royal, alltså pocherade ägg med hollandaisesås och rökt lax. Nedan en närbild på den orange äggulan.

Vi tog också blåbärspannkakor med vispad mascarpone. Det var inte riktigt fluffiga pannkakor, utan mer sockerkaka?

Hur som helst var det en god frukost på ett trevligt ställe! 

Helgresa till Lund

 Vi tog en liten tur till Lund. På vägen stannade vi till i Falkenberg och tittade på havet. Nästa stopp blev Mölle för ett jobbmöte, minsann (online). 

Sen åkte vi till Flickorna Lundgren för lunch. De har bytt ägare, vilket innebar ingen mer borsservering, inga förkläden eller dukar och höjda priser: Smörrebröd för 189:-, tårtbit etc. för 69:-, en dammsugare till det facila priset av 65 kronor. 

Nästa stopp blev Sofiero. Det var trevligt i det fina höstvädret. 

Det är så fint med alla blomsterrabatter i olika färgställningar. Deras dahliarabatter var fantastiska.

I Lund åt vi middag på Bishop arms. Vi satt bredvid varandra och kollade in de andra pub-gästerna. 

Nästa dag tog vi en promenad i stadsparken och gick längre in än någonsin förut! Sen besökte vi domkyrkan, vilket känns givet att göra just i Lund. Givet är det också att besöka Lexis papper. Jag hittade några väldigt trevliga pennor. Tebutiken Java fick också ett besök. Det finns numera en filial i Göteborg, men det är mycket mindre. 

Hotellet och middag

 På kvällen kom vi fram till vårt hotell i Plymouth, Leonardo hotel. Det var över förväntan, då det ser ganska trist ut på bilderna. Det var stort och fräscht och serverade en okej frukost. För mig blev det äggröra, champinjoner, stekt potatis och vita bönor i tomatsås. Men det var ju inte nu, för nu var det dags att bege sig ut på stan för middag.

Här har vi vårt hotellrum. Jag fick en egen dubbelsäng! På sängen ligger vår nya utflyktsfilt, inköpt i national trust-shoppen vid Montacute House. 

Plymouth är en stad som bombades svårt under andra världskriget. I centrum finns i stort inga gamla byggnader kvar. Bredvid vårt hotell, fanns en gammal kyrka, nu en ruin, som bevarats som ett minne. Bakom syns ett mer nybyggt köpcentrum.
En arkitekt med visioner planerade Plymouths nya centrum i en närmast brutalistisk efterkrigsstil som få finner estetiskt tilltalande, men som nu är k-märkt på grund av den historiska betydelsen. 

 

Vi gick ner mot hamnkvarteren och åt fish and chips på en fiskrestaurang. 

Det var fler än vi som gärna ville smaka.  

En "semesterdag"

 Egentligen inte en semesterdag, men lite den känslan. Vi tog en biltur till Kinnekulle för att hämta en stenskiva som Sven beställt. På vägen stannade vi vid stenugnsbageriet vid Nääs fabriker och köpte bröd och bulle.

Efter att ha hämtat stenskivan åkte vi till Hällekis trädgårdscafé för lunch. 

 Där fick man sitta i orangeriet, eller, som Sven påpekade, vindruveriet. 

 Vi åt grillad kyckling med potatis, bbq-sås, chimichurri och pickles, väldigt vällagat och gott. En sån rätt som gör en glad hela dagen!

Sen var det tyvärr slut på "semestern" och vi fick åka hem igen. 

Tjolöholms slott blir aldrig gammalt

Tjolöholms slott är alltid lika trevligt: fin miljö, trevlig personal och en av de bästa afteroon teaerna i Sverige. (Jag har inte varit runt på alla i Sverige, men jag tror ändå att jag tryggt kan påstå detta.)

Tidigare ingick alltid visning. Det gör det inte längre och förra gången jag och Nelly var där hoppade vi över den då vi sett slottet så många gånger. Det kändes då som att det ändå saknades något, så denna gång bokade jag även visningen som inledde besöket.

Vi inledde i biljardrummet som sen övergår i rökrummet, alltså rummen där herrarna drar sig tillbaka efter middagen. I rökrummet finns ett par stolar, designade av Bugatti, inte han med bilarna utan hans far. 

En liknande var med i Engelska antikrundan häromåret och värderades till motsvarande 100 000 svenska kronor. Publiken flämtade till och applåderade. Damen med stolen höll masken och svarade torrt: "That's a lot". Hon hade köpt den 1965 för £10 vilket motsvarar £250 idag. 

(Den andra stolen, som jag inte fotade, var mer lik den som var med på tv.)

Lampa och takfönster över biljardbordet.

Utsikt över hallen och tavlan där. Hallen är byggd för den här stora tavlan som lyftes in innan taket byggdes. Väggarna har ett William Morris- inspirerat motiv målat på putsen.

 

Här drog damerna sig tillbaka efter middagen. Tänk att få sitta här och läsa! På vänstra bilden, bokhyllan längst ner i mitten, syns ett förråd av trollstavar?

Fin gardin och utsikt i skotska rummet.

Nedan en mysig sängalkov.

 

Här står Nelly i mörkrummet. Det tror jag aldrig att vi har sett förut.

Nu var det dags att gå ner och avnjuta vårt afternoon tea. 

Vi följde teråden här bredvid. De stämmer verkligen. Jag brukar inte vara mycket för rökiga teer med det stämmer att det passar bra till snittarna. Man får en liten kanna, lagom för drygt två koppar, så kan man hämta te när man behöver. 

 

Man måste ju fota trevåningsfatet innan man hugger in! Men vi hade redan börjat då, för det hela inleddes med en rostad jordärtskocksoppa med sotad portabello, krispig svartkål och persiljeolja. Den var jättegod! En av eftermiddagens höjdpunkter!

Snittarna var:
Äggsmörgås med dillsyrad gurka och krasse.
Krabb- och räksmörgås.
Cheddar och-lökpaj på tre sorters lök.
Friterat knyte på konfiterad anka.

Allt var gott, men om jag ska välja en, var ost-och lökpajen väldigt god. Nelly gillade knytet, i hennes fall, utan konfiterad anka.

Sen var det sconesens tur, en naturell och en med citron och vallmo. Till det lingoncurd, äppelmarmelad med vanlij och färskostcreme med citron och flingsalt. Inte ens Tjolöholm har grädde längre. Jag antar att svenskar inte vill ha det?

Och till sist, det söta.

Det var en punchrulle med päronkonjak, en pralin på clementin med råsocker och balsamicoganache, blåbärs- och vit chokladcheescake på havrekexbotten och en mörk chokladpastej med lakritspannacotta och färska hallon.

Den sistnämnda var, lite oväntat, min favorit. Lakritssmaken var väldigt balanserad. Det smakade inte salmiak utan mer som lakritsrot (men utan att behöva tugga på trä).