Visar inlägg med etikett Fakta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fakta. Visa alla inlägg

söndag 19 juni 2022

Lunds Botaniska trädgård och Kulturen i Lund

 Sen tog vi en promenad i Botaniska. Såklart inte som Botaniska i Göteborg, men det finns det ju nästan inget som är. Även här blev det en uteservering vid en fin, liten näckrosdamm.


Vi avslutade turistande med lite museibesök. kulturen i Lund är ett område med gamla, fina byggnader och flera olika utställningar. Vi tittade inte på allt utan koncentrerade oss på husen.

En del fakta ramlade vi på ändå. Vi närmade oss ett hus och undrade om man fick gå in där och då öppnade sig dörrarna automatiskt (inte dörren på bilden). Där inne fanns en utställning om fotografen Ida Ekelund, till höger på bilden nedan.

Det var nytt för mig att det redan på 1860-talet var vanligt med kvinnliga fotografer. Det ansågs passande för kvinnor då det gick att kombinera med familjelivet. Mellan 1860 och 1920 var minst 400 kvinnliga fotografer verksamma i Sverige, men det var bara två kvinnor som deltog när fotografernas förbund bildades 1895.

Här är jag i studion med lite rekvisita.

I ett hus hittade vi Ärkebiskop Jakob Erlandsson. Han dog 18 februari 1274. Inte av helt naturliga orsaker visade det sig när man hittade honom långt senare. Det ska ha varit kungen som sköt honom. Danske kungen då eftersom Skåne tillhörde Danmark vid tiden. 

Dagen rundades av med ett glas öl/vin på ännu en uteservering. 

Så efter fyra uteserveringar och 16 000 steg var vi klara med Lund för den här gången. Skönt att mitt ben inte svullnad upp så mycket efter tatueringen dagen innan. Jag hade inga problem att gå. Vårt tåg var en timme försenat, men det gjorde inte så mycket för Svens jobb har en lägenhet där vi bodde i Lund, så vi kunde ta igen oss där tills det var dags att åka hem.

torsdag 24 juni 2021

Semester nummer 1!

 Nu har jag semester i två veckor och tydligen vet kroppen det för jag känner mig himla trött. Men, jag tänker inte gå och lägga mig än för det. Först tänker jag sitta i soffan och sticka och titta på finalen av "Hela England bakar". Till det ska jag dricka Coca Cola.

Reklam från 1959

 Jag tog ett glas mousserande förut och man vill ju inte bli full som en fjäril. Det är mitt nya uttryck efter att ha sett på "Djurparkens hemligheter". Stora fjärilar äter frukt och helst frukt som har ruttnat och jäst lite. Det gör att de blir kraftigt berusade. De kan sitta på en frukt lite snett och inte göra något i timmar. På den vecka de har på sig har de svårt att genomföra sin viktigaste uppgift. Hanen flyger efter fel fjärilar och när han ska para sig vet han inte vad som är upp eller ner. Honan kan missa och lägga äggen på fel växt så att larverna inte har något att äta när de kläcks. Så... full som en fjäril.'

Fulla fjärilar vi såg i Kanada.


söndag 28 mars 2021

Gjuta olja på vågorna

 Det var något man bokstavligen gjorde förr för att lugna vatten. När det var storm kunde man hälla ut olja för att vågorna skulle bli lite jämnare. Bara lite olja hade tydligen en förvånansvärt stor effekt. I en del länder har livbåtar haft oljesäckar med stormolja som standardutrustning långt in på 1900-talet. 

En oljesäck från 1800-talet och en mer modern.


måndag 11 januari 2021

Remfabriken

I går besökte vi Remfabriken. Jag aldrig varit där förut fast jag tänkt i flera år att jag skulle besöka den. Planen var egentligen att utnyttja en liten soltimma som dök upp, men så blev det inte riktigt då. Numera är det frivilliga som driver remfabriken som ett museum och en liten affär som säljer snoddar, band och spetsar. Sådant tillverkades inte på Göteborgs remfabrik. De vävde drivremmar.

Fabriken öppnade i början på 1900-talet och slog igen 1977. Tänk att jobba där på 70-talet! Det såg ut som en fabrik från industrialismens barndom. Fullt med vävstolar, drivna av en ångmaskin.


Vi hittade en gång med trådar i alla färger från golv till tak.

De som har hand om Remfabriken i dag har tagit dit lite andra gamla maskiner som gör de sakerna de säljer. (Det är nog inte så många museibesökare som är sugna på industriella drivremmar.)

Vi fick se lite snoddmaskiner och ett par knyppelmaskiner när de jobbade. Vilket oväsen! Det måste ha varit intensivt att jobba här när allt var igång.



söndag 23 augusti 2020

Det gamla gardet

Jag läser igenom bloggen och lär mig så mycket från mina egna gamla faktainlägg. Därför tänkte jag komma med lite ny fakta som jag kan lära mig igen om 10 år.

Vilka är det gamla gardet, som man vill kalla in ibland?

Jo, det var Napoleons elitsoldater. De var duktigare än både unga gardet och mellangardet. De hade snyggare kläder och bättre matransoner.

Det var inte precis vem som helst som passade i det gamla gardet.

Man skulle vara yngre än 35 år och ha tjänstgjort i minst 10 år. (Det känns som att det blir ett bra litet åldersspann där, men man kanske började som barn?.

Man skulle ha deltagit i minst tre fälttåg och visat bevisat mod i strid.

Man skulle vara minst 177 cm lång.
(för någon typ av jämförelse var medellängden på mönstrade män i Sverige på 1850-talet 167 cm).

Här är ett foto på en ur det gamla gardet, taget 1857 då han var gammal på riktigt.

fredag 29 december 2017

Gaffelfakta

Äntligen kommer lite information om gafflar! Jag har läst en artikel i "Allt om Hitler"... förlåt "Världens historia", heter den visst, som gav mig svar på alla frågor jag haft om gafflar.

Införandet av gafflar i Europa gick väldigt trögt. På 1000-talet tyckte prästerna att gaffeln var djävulens redskap och att det var en skymf mot gud att använda gaffel när han gett oss två naturliga gafflar, nämligen händerna. Gaffelanvändare fortsatte att betraktas med skepsis på olika platser i typ 700 år till.

Djävulens redskap?

I Italien blev gaffeln populär när pastan blev det och snart kom italienarna också på att det var käckt att äta även andra saker med gaffel. Jag vet inte hur vanligt det var, men på 13-1400-talet användes ändå gafflar i Italien. Resten av Europa tyckte att de var skumma.
På 1500-talet blev gafflar lite mer utbredda i de finare kretsarna på grund av klädmodet som gjorde att det var svårt att äta med fingrarna utan att doppa ärmarna i maten och spilla på kragen.
Just drottning Elisabeth, här bredvid, var inte så förtjust i gafflar. Hon tyckte att den spättande rörelsen man utför med en gaffel var alltför vulgär att utföra i förnämt sällskap och fortsatte att äta med händerna, trots kragen.


På 16-1700-talet började gaffelbruket att sprida sig mer. Då hade gäster ofta med sig bestick i ett etui och det var status att ha en gaffel.
På 1800-talet utvecklades gaffelbruket våldsamt och gaffeln blev en riktig statussymbol som skulle användas till allt. "Om du är osäker, så använd gaffeln", var den gyllene regeln. Det fanns en gaffelsort för allt. Till exempel fiskgaffel, tårtgaffel, salladsgaffel, mangogaffel, sköldpaddsgaffel...

Lite olika gafflar
 Sen spårade det ur lite med glassgaffeln och soppgafffeln.
Glassgafflar

Men fast gafflar var så populära i vissa kretsar var det inte alla som använde dem. Brittiska sjömän vägrade så sen som 1897 att använda gaffel. De tyckte att gafflar var omanliga och skadliga för disciplinen.

Så gaffeln har gått från djävulens redskap, till något ganska fjantigt, till det finaste besticket av alla, till idag när det väl har blivit ett bestick som alla andra. När jag var liten var det fortfarande lite finare med gaffel, även om jag aldrig har förstått varför det är finare att äta tårta med gaffel än med sked, Nu vet jag att vi har viktorianerna att tacka för det. 

fredag 17 mars 2017

Historisk tatueringsinspiration.

I Afrika har man hittat 84000 år gamla verktyg som kan ha använts till tatuering. Det går väl inte att säga säkert. Säkert kan man säga att  mumien "Ötzi", som levde för 5300 år sedan var tatuerad. Så det är ingen ny grej precis. I västvärlden har tatueringskonsten haft en rejäl dipp de senaste seklerna. Tatueringar har associerats med brottslingar och ociviliserade människor. Trots detta fanns det en del kvinnor som valde att tatuera hela kroppen för att kunna försörja sig som cirkusartister. De tjänade ganska bra och det kunde vara ett bra alternativ för en kvinna från arbetarklassen. En av de första var Nora Hildebrandt (överst på bilden nedan) som var gift med en tatuerare och började uppträda på 1880-talet.
Betty Broadbent, på de nedre bilderna ovan, föddes 1909 och började uppträda som tatuerad dam som 17-åring. Hon jobbade fram till 1967, då bilden längst ner till höger är tagen.

Elizabeth Weinzirl var ingen cirkusartist, utan en vanlig tant som skaffade sin första tatuering på 40-talet då hon var 44 år. Sen blev det många fler och hon brevväxlade med ett 50-tal tatuerare världen över och har varit med på en mängd tatueringskonvent. Hon kallades för "The World's Number One Tattoo Fan". Hon var inte direkt blyg, utan visade upp sig i tidningar och på tatueringstävlingar på konvent, men till vardags täcktes de flesta tatueringarna av kläderna. Hon hade några tatuerade "armband" och om någon sa något om dem brukade hon kavla upp hela ärmen och visa sin överarm.

söndag 27 november 2016

Genomtänkt slogan?

2007 ville Skottland ha en ny slogan. Det kostade 125 000 pund att få fram det vinnande bidraget: "Welcome to Scotland".


Ja, vad ska man säga? Det är en fras som får fram det man vill förmedla på ett kärnfullt och välbekant sätt.


Gammal skylt?


Göteborg har också en slogan. Tror jag åtminstone. Det var inte så värst lätt att hitta information om det. Vi här hemma trodde att det var:

Go:teborg. Kan skrivas utan ö och anspelar på goa´Gôteborg. Men det kanske inte kan kallas en slogan. På sidor som listar olika kommuners slogan står det: Goa Göteborg, lilla London.
Men till slut hittade jag vad som verkar vara kommunens officiella slogan:

"Hållbar stad - Öppen för världen."

Vad den används till  vet jag inte för jag har aldrig hört den förut. 2015 kom man på detta. 2014 kom man på Öppen för världen, men politikerna ville också få med hållbar i slagordet då det ju nästan har blivit en varudeklaration för Göteborg (???).
Här är en film om Göteborg. Det stör mig oerhört att han som pratar inte pratar Göteborgska, men det visar väl hur öppna de är för världen...


Partilles slogan är: "Mitt i det goda livet." Så finns Partillebos slogan: "Bo på landet mitt i stan".

fredag 21 oktober 2016

Äntligen fredag

Reklam från 1930
Att säga att jag gillar mina lediga fredagar är att underdriva. Jag skulle inte klara mig utan dem! (Sen är jag inte helt ledig heller, för jag har lite administrativ tid hemma på fredagarna. Det är också bra, för hemma har jag inga koncentrationssvårigheter.)
 Coca-cola till frukost blev det dock inte. Men en stund efteråt!

Vad som är arbete och vad som är fritid kan det ju också råda lite förvirring kring. Ordet skola kommer från ett grekisk ord som betyder fritid, som i att man inte gör något särskilt men ändå kan träffas och ha lite lärda diskussioner. Genom latinet har det tagit sig in i en mängd språk. Så när man är i skolan har man alltså fritid. De flesta är ju också i skolan på sin semester, för i de flesta språk betyder semester termin. Semester är latin och betyder sex månader, alltså snarare en termin än en ledighet för de flesta. Att ordet har fått en tvärtombetydelse i svenskan beror på att det lånats från franskan där de franska militärerna för kunde beviljas ett halvårs tjänstledighet som kallades för congé de semestre. I Sverige har ordet blivit så starkt förknippat med ledighet att man i överförd bemärkelse kan prata om att ta semester från allt möjligt, till och med från semestern när den blir alltför krävande!

Lediga barn. Eller har de kanske semester?


söndag 7 augusti 2016

OS-fakta

Nu har ju OS i Rio börjat och därför följer här lite fakta hämtad från "Världens Historia":

Den yngste deltagaren någonsin var Dimitrios Loundras som 10 år gammal vann brons i barr i Grekland 1896.

Den äldste deltagaren var svensken Oscar Swahn, 72, som tog silver i skytte 1920.

Den längsta brottningsmatchen varade 11 timmar och 4 minuter på OS i Stockholm 1912. Martin Klein, Estland and Alfred Asikainen, Finland. Klein vann, men kunde inte ställa upp i finalen på grund av utmattning. Det var en varm sommar i Stockholm 1912.


1900 fanns kappflygning med duvor på OS-programmet.

1936, i Berlin, fick åskådarna bajs från 25000 duvor på sig under öppningsceremonin. Precis när man öppnade burarna för att släppa ut de vita duvorna sköt kanoner salut, vilket fick duvorna att bajsa på sig av skräck.

måndag 9 november 2015

Bestick ger överbett

Fram till för ungefär 250 år sedan i västvärlden, tyder arkeologiska fynd på att de flesta människor hade ett kant i kant bett, liknande apornas. Alltså så att framtänderna möttes. Sen, ganska plötsligt, utvecklade vi ett överbett, så som vi har idag. Det översta lagret av tänder passar över det undre skiktet som ett lock på en låda.Denna förändring är alldeles för ny för någon evolutionär förklaring. Snarare verkar det vara en fråga om användning. En amerikansk antropolog, C. Loring Brace, har lagt fram tesen att det beror på hur vi använder bestick, från barndomen och framåt.För 250 år sedan började vi använda kniv och gaffel, vilket innebar att vi skar seg mat i små munsbitar innan vi åt den. Tidigare slet man sönder kött och annat med tänderna.

Så en teori är att besticken har ändrat hur vi har vår underkäke. Och därmed hur vi ser ut. Intressant! Jag trodde att det var självklart att vi var skapta så.

De här besticken vill jag ha!

söndag 8 november 2015

κάτι τρέχει στα γύφτικα

Det här är rena grekiskan och betyder ordagrant: Något kör ner till Zigenarna och med det menas att det är problem i zigenarbyn och med det menar man: Vem bryr sig? alltså något oviktigt.

Om man hör det uttrycket och har den här fobin, blir det nog jobbigt.

Sådär, ja! Det var dagens grekiskalektion!

lördag 12 september 2015

Vart tar fåglarna vägen på vintern?

Det visste man inte förr. Vetenskapsmän hade olika teorier kring detta. De kanske gick i ide på havets botten, eller förvandlades till andra fåglar på vintern? I en skrift från 1703, "An Essay toward the Probable Solution of this Question: Whence come the Stork and the Turtledove, the Crane, and the Swallow, when they Know and Observe the Appointed Time of their Coming", hävdades att fåglarna flög till månen på hösten.

 Sen, 1822, var det någon som sköt ner en stork i Tyskland. Det visade sig att det inte var första gången någon försökt döda denna stork. Den hade ett spjut genom halsen. Storken togs till Universitetet i Rostock där man såg att spjutet kom från Afrika. Och det var så man upptäckte att storken och andra fåglar inte övervintrade på månen eller havsbottnen utan i Afrika. Storken är känd som "Pfeilstorch" och finns kvar på Rostocks universitet. Detta är inte den enda pilstorken. Tydligen har ungefär 25 storkar flugit norrut med spjut genom halsen. Det verkar vara sega fåglar.
1899 började man ringmärka fåglar och på så sätt har man fått veta vart många olika arter tar vägen.

fredag 4 september 2015

Lite sylttips

Nostradamus var en fransk astrolog, matematiker, läkare och filosof. Mest känd är han för sina profetior som aldrig har kunnat användas för att förutsäga någon händelse egentligen, men när saker hänt har man kunnat tolka profetiorna och påstå att det var detta Nostradamus förutsåg.
Vad han borde blivit mest känd för är sitt fina recept på sylt. 1555 skrev han tydligen en kokbok. Ett annat bra tips är en kärleksdryck. Här är receptet för den som vill prova, men läs varningen på slutet!


Alruna eller Mandragora

Plocka tre alruneäpplen, så snart du ser solen gå upp, och slå in dem i verbenalöv och roten av kungsljus, och lämna dem tills följande morgon. Ta sedan fyra gram magnetit och pulverisera det  i en marmormortel så fint som möjligt, tillsätt några stänk från alrunan. Ta sen blod från sju hansparvar, töm dem  vid den vänstra vingen,  37 gram ambra, 5 gram mysk, den bästa kanelstång som kan hittas, kryddnejlika och aloe, ta från armarna på en bläckfisk en sugkopp  från varje som är konserverade och beredda i honung, 10 gram muskotblomma, 3 hg kalmus (hallucinogen växt); 4 hg av roten Iris, 20 g av roten av Sydsmörblomma (giftig, ger kramper i ansiktet, men har kanske någon annan mer kärleksfull effekt också); fyll på med kretensiskt vin motsvarande dubbla vikten av det hela, samt 450 gram fint socker.
Blanda allt detta tillsammans och pulverisera den ordentligt i en marmormortel med en mortelstöt i trä. Koka  det sedan över eld tills det blir som sirap. Sila. Förvaras i guld eller silver-kärl.
Nostradamus tipsar om att det viktigaste är att om du ska använda den här kärleksdrycken, är att ha sex samma dag.
För den ökade produktionen av sperma stiger till hjärnan och orsakar annars galenskap.

torsdag 3 september 2015

Varför det tog så lång tid innan jättsköldpaddan fick sitt vetenskapliga namn

Jättesköldpaddan "upptäcktes" på 1500-talet, men det dröjde ända till 1800-talet innan den fick sitt latinska namn (Geochelone gigantes). Orsaken till detta var att den var så väldigt god, så det fanns inga sköldpaddor som klarade sig hela vägen tillbaka till Europa. (Jag vet inte varför de tvunget behövde komma personligen till Europa för att få ett vetenskapligt namn, men detta påstår faktaexperterna på QI). Tydligen är allt på en jättesköldpadda fantastiskt gott. Köttet, fettet, levern, benmärgen, äggen... allt var det bästa någon någonsin ätit. De var också väldigt praktiska, för de kunde klara sig ett halvår utan mat eller dryck. De var också stabelbara och därför lätta att förvara. Jättesköldpaddan har även en särskild blåsa för vattenförvaring, så man fick dessutom dryck till maten.
Nu är de fridlysta och det är synd för man blir ju himla sugen.

onsdag 26 augusti 2015

Kivifågeln har den kortaste näbben av alla fåglar


Det tycks ju som ett märkligt påstående när man tittar på kivifågelns väldigt långa näbb. Men nu är det så att en fågels näbb mäter man från näsborrarna och fram. Kivifågelns näsborrar sitter i spetsen på näbben. Jag vet inte om det finns någon annan fågel som har det så. De flesta har ändå näsborrarna vid näbbens bas.

måndag 10 augusti 2015

Mamman under mattan

Jag tänkte skriva ett litet roligt inlägg om gamla barnfotografier, men när jag läste lite mer om dem upptäckte jag att det finns både komik och tragik i dessa gamla foton. De här korten är från den tiden när folk inte själva ägde en kamera. Man gick till en fotograf, blev arrangerad för fotot och fick stå stilla jättelänge för att fastna på bilden. Ibland blev man placerad i en ställning för att verkligen kunna vara still. Allt detta var ju inte så kul för barnen och ofta behövdes hjälp av mamma för att lugna och hålla barnet still. Man vill ju inte ha mamma med på bilden, så lösningen var att slänga något över henne, så fick hon låtsas vara en möbel eller en gardin. Här är några bilder med mammamöbler:





Dessa exempel är några av de mer lyckade, utom den sista här. Många ser ut ungefär som den.

På 1800-talet var det också vanligt att ta kort på dem som nyss avlidit. Ofta arrangerade man vardagliga situationer där man placerade den döde. Idag tycker vi att det är osmakligt. På den tiden var döden inte så främmande. Folk dog hemma och man gjorde i ordning dem hemma. Ofta hade man ingen bild av den döda i livet och ville nog ha en bild som minne.


 I de flesta fallen med gömda mammor var det  levande barn som behövde sin mamma, men inte alltid. Så när man tittar på gamla bilder av barn kan man dels leta efter en gömd mamma och dels fundera på om barnet lever. Det är lätt att sätta skrattet i halsen då.
 Man kan ju ha en seans för att komma i kontakt med de döda. Det kanske går ännu bättre om den döda faktiskt är med på själva seansen.
Bildtexten talar för sig själv (fast jag antar att det ska vara två dagar efter döden).

lördag 8 augusti 2015

Hm, dagens manhaftiga kvinnor i rosa...


Nedanstående text har jag skamlöst snott från QI .

Boys Will Be Girls

Until the late 1400s the word 'girl' just meant a child of either sex. If you had to differentiate between them, male children were referred to as 'knave girls' and females were 'gay girls'.

The word 'boy' also didn't used to mean ‘boy’ in the modern sense but ‘servant’. The word 'boy' meaning ‘young man’ probably derived from the way the 'servant' meaning was used as a pejorative term. It doesn't occur before 1440 so before then if you wanted to talk about a boy you called them a ‘girl’.

The ‘pink for a girl, blue for a boy’ coding is actually the opposite of the system that prevailed until quite recently. Until the 20th century toddlers of either sex were normally dressed in white, but when colours were used, boys were dressed in pink. At the turn of the 20th century, Dressmaker Magazine wrote: 'The preferred colour to dress young boys in is pink. Blue is reserved for girls as it is considered paler, and the more dainty of the two colours, and pink is thought to be stronger (akin to red).' As late as 1927, Time magazine reported that Princess Astrid of Belgium had been caught out when she gave birth to a girl, because 'The cradle…had been optimistically outfitted in pink, the colour for boys.'


Young boy with a whip, okänd konstnär 1840