Jag tänkte skriva ett litet roligt inlägg om gamla barnfotografier, men när jag läste lite mer om dem upptäckte jag att det finns både komik och tragik i dessa gamla foton. De här korten är från den tiden när folk inte själva ägde en kamera. Man gick till en fotograf, blev arrangerad för fotot och fick stå stilla jättelänge för att fastna på bilden. Ibland blev man placerad i en ställning för att verkligen kunna vara still. Allt detta var ju inte så kul för barnen och ofta behövdes hjälp av mamma för att lugna och hålla barnet still. Man vill ju inte ha mamma med på bilden, så lösningen var att slänga något över henne, så fick hon låtsas vara en möbel eller en gardin. Här är några bilder med mammamöbler:
Dessa exempel är några av de mer lyckade, utom den sista här. Många ser ut ungefär som den.
På 1800-talet var det också vanligt att ta kort på dem som nyss avlidit. Ofta arrangerade man vardagliga situationer där man placerade den döde. Idag tycker vi att det är osmakligt. På den tiden var döden inte så främmande. Folk dog hemma och man gjorde i ordning dem hemma. Ofta hade man ingen bild av den döda i livet och ville nog ha en bild som minne.
I de flesta fallen med gömda mammor var det levande barn som behövde sin mamma, men inte alltid. Så när man tittar på gamla bilder av barn kan man dels leta efter en gömd mamma och dels fundera på om barnet lever. Det är lätt att sätta skrattet i halsen då.
Man kan ju ha en seans för att komma i kontakt med de döda. Det kanske går ännu bättre om den döda faktiskt är med på själva seansen.
Bildtexten talar för sig själv (fast jag antar att det ska vara två
dagar efter döden).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar