Mrs Harris goes to Paris

I går var vi på bio och såg denna film. Det var en speciell visning på Bio Roy där man serverades ett franskinspirerat afternoon tea. Man fick en croissant med marmelad, en chokladcupcake och en liten gurksnitt i en låda. Och så te förstås. 

Filmen handlade om en städerska i London som drömde om att äga en tjusig klänning från Dior. Det är 1957 och hon får besked om att hennes man stupade i kriget 1944. Sorgligt, men nu kan hon sluta vänta och ta tag i sin dröm. 500 pund behöver hon spara ihop för att ha råd med en klänning. I dagens pengar motsvarar det runt 100 000 kronor. Med en fantastisk tur flera gånger om lyckas hon. Hon har lite pengar till en flygbiljett också, men ingen reskassa i övrigt.

I Paris lyckas hon ta sig till Dior och till slut få sin klänning. Hon stöter på en massa problem på vägen, men får också ett gäng nya vänner och löser Diors ekonomiska kris.

I betyg ger Nelly den 8 "Toad in a hole". Det är en engelsk maträtt som Mrs Harris lagar till några franspersoner/franskar/fransar(?), typ som en tjockpannkaka med korv. De är mycket tveksamma.

Anna ger den 10 handgjorda knappar från Dior- De på bilden är inte handsydda, men kanske handgjorda och de är från Dior.

Mia ger den 10 pretentiösa existentialister (som arbetade inom modebranschen men som drömde om en mer meningsfull sysselsättning).

Jag ger den 1 "Frestelsen". Det kanske inte låter som mycket, men det finns bara en och den är fulländad.

Frestelsen

  I filmen fick man se en hel del vackra klänningar som var inspirerade av Diors modevisning 1957. Till vänster här nedan ses skisserna från 1957 och kläderna från filmen. De övriga bilderna är Christian Dior, en bild från modevisningen och en samlingsbild med några av kläderna som visades.

Film och afternoon tea

När den förra Downton Abbey-filmen gick på bio kombinerade Mia och jag film och afternoon tea. Idag gjorde vi om det och tog även med några döttrar. 

Filmen utspelar sig 1928. På Downton Abbey är det filminspelning. Hemskt, men betalningen kommer att räcka till att lägga om taket.

Lady Violet har ärvt en villa på franska Rivieran och en del av dem åker dit. Numera har man nämligen börjat åka dit inte bara på vintern, utan på sommaren!

Som vanligt fanns det en hel del fina kläder att titta på:

Filmen som spelas in börjar som en stumfilm, men då talfilmen nu kommer stort gjordes den om. Den kvinnliga stärnan klarade inte riktigt övergången och Lady Mary fick rycka in.

Det är en gåta varför Lady Violet har fått ärva en villa i Frankrike. I ett vitrinskåp finns en miniatyr med hennes porträtt och en kärleksförklaring.Hon och markisen spenderade en "idyllisk" vecka tillsammans Nio månader senare föddes hennes som och hon fick ärva villan. Lady Violet försäkrar att inget hände och att hon fick ärva villan för att markisen förstod att det aldrig skulle bli dem. Men vi vet ju hur det egentligen var, eller hur...

Filmen får 10/10 miniatyrer av mig. En härlig flykt till en svunnen tid där allt som är lite jobbigt löser sig på några minuter och det slutar lyckligt för alla.

Mia ger den 8 madrasserade kameror, Nelly 9 fejkpolisonger och Anna 10 bröllopsklänningar.

Sen var det dags för afternoon tea på Dorsia. Som en frekvent afternoon tea-nyttjare är man ju lite kräsen. Det var trevligt på alla sätt. Vi satt vid ett fint, runt bord och det smakade bra. Dock ett minus för att de flera gånger serverade te som dragit för länge och var beskt. I början var de även lite snåla med påfyllningen, men sen verkade de lära sig och varenda servitör kom och frågade om vi ville ha mera te. Det är också lite märkligt att de på afternoon TEA enbart erbjuder Earl Grey. Det går bra för mig, men alla föredrar ju inte just det. 

Vi har varit på bio (och det var verkligen inte igår man var det sist...)

 Om det inte var igår man var på bio sist, när var det då? Jo, det var 2 1/2 år sen sist.

Nu har vi varit och sett Fantastic Beasts 3, the Secrets of Dumbledore.

I betyg ger Markus den 7 av 10 valfusk. 

Sven ger den 8 av 10 "guldbambi"

Ja, eller Qilin som den kallas. Ett väldigt vist magiskt djur som ser om människor är goda eller inte. Än så länge vimlar det inte av bilder på nätet, därför denna lilla, pixlade bild.

Mitt betyg blir ? av 10 effektiva stämplar.

Jag kan inte betygsätta saker som har med "Harry Potter-världen" att göra, är alldeles för känslomässigt involverad.

Stämpeln fanns i alla fall hos denne man, en fångvaktare i Erkstag, ett tyskt fängelse som verkar mindre trevligt.

Vad jag kan betygsätta är bioupplevelsen. Den får 10. Vi såg filmen i en Imax-salong. Man hade en bredare fåtölj med en egen bricka. Man kunde luta sig bakåt och fälla upp ett fotstöd. Det var en stor, välvd bioduk. Ljudet var högt som tusan, men kom från olika håll och med en bas som vibrerade i stolen. Innan filmen var det reklam för några actionfyllda filmer och jag, som normalt inte är så intresserad av action, kände att jag kunde gå och se dem för: vilken upplevelse!

Här har vi bröderna Dumbledore. Aberforth var en av mina favoriter i filmen, för jag gillar skådespelaren.

Här har vi en annan favorit: Credence Bareborn (eller Aurelius Dumbledore) All likhet med Severus Snape måste vara en slump. Jag kan inte tänka mig att Snape försökte efterlikna en sen länge död släkting till Albus.

Och här är ett favoritcitat från filmen (om jag nu minns det rätt):

Credence: Did you ever think of me?

Aberforth: Always!

80's week

Denna vecka var det 80-talsvecka i the Great British Sewing Bee! Så kul, även om de inte sydde riktigt det jag klädde mig i på den tiden. Jag var inte mycket för axelvaddar ens på 80-talet.
Veckans stora uppgift var att sy en cocktailklänning. Här är de:

Och musiken i detta avsnitt! Jag hörde bland annat: Depeche Mode, Tears for Fears, New Order, Bananarama, Human League, Pet Shop Boys, Culture Club, Kylie Minouge, Frankie Goes To Hollywood, Fine Young Cannibals, Spandau Ballet, Bronski Beat, Duran Duran och Europe.

1987

Så här såg jag ut på 80-talet. Jag är ute och poserar i skogen med svarta och vita kläder, nitarmband och nitbälten i kors över bröstet. Rakat hår med blixtmönster.
Dessa kläder är köpta, men jag hade ganska mycket hemsytt.

Här har det hunnit bli 1990 och färgerna är tillbaka i garderoben. Jag har på mig ett par enkla byxor med resår i midjan i något slags crepetyg. De var ett favoritplagg.
Så har jag en topp med axelband med stora hängselklämmor som fäster axelbanden

Inför Sveriges 12:a

I år är ju Eurovision inställt på grund av corona. Då är det närmaste vi kommer programmet Sveriges 12:a som sänds i kväll. Det är den programidén man hade kunnat tro att Nederländerna skulle köra med, alltså att man får se ländernas officiella videos och rösta. Nu blir det inte så. Kanske för att Nederländerna ska köra arrangemanget nästa år och vad skulle man då gjort med årets vinnarland? Nu får vi ändå ha en inofficiell omröstning i Sverige.

I år finns det inte med någon låt som jag tror kommer att hamna på min låtlista "Bra låtar", men här är ändå hushållets favoriter:

Här är Ryssland med en fjantigt underhållande video och en låt som inte är lysande men "catchy":

Och här har vi Island. Här väljer jag att visa den virala videon istället för liveframträdandet som Island valt och som är det vi kommer att få se i kväll. De är härligt nördiga och har roliga instrument. Låten är "smooth", men egentligen inte i min smak. Jag trodde först, utifrån instrument och utseende att jag skulle få höra en synth-låt, men det blev det inte.

Nu kommer Litauen, ännu en lustig låt. Den bästa i den genren, tycker jag. Man måste ju lära sig dansen!

Nästa är Italien. Jag  har en svaghet för män som sjunger med i det ljusa registret.

Sen gillade jag Malta också. Härlig brittisk feeling som jag älskar!

Alla dessa våra favoriter har kommit med i den Svenska "finalen". Sen gillade vi Nordmakedonien också, som inte har gått vidare.

Denna lista har Jag, Nelly och Markus kommit fram till genom att kolla igenom ländernas officiella videos. Sen, när jag lyssnade på låtarna i hörlurar, har jag kommit på att jag också gillar nederländerna. Den känns som en ballad av Depeche Mode från tidigt 90-tal:

Emma

Jag och Nelly har varit på bio och sett Emma, en ny filmatisering av Jane Austens gamla bok från 1816.
Nelly ger den 8 skärmar av 10 och jag ger den 9 skärmar. Jag hade tänkt ge 10, för varför inte? Men Nelly påminde mig om att allt måste jämföras med Stolthet och Fördom, serien från 1995, och då kan ju inget annat få en tia.







Att betyget blir just skärmar beror på att dessa spelade en viktig roll i filmen (hittade trots det ingen bild från filmen med skärmar). Emmas pappa var väldigt rädd för drag och satt ofta bakom flera skärmar. Pappan spelades alldeles utmärkt av Bill Nighy.

Filmen var väldigt underhållande. Personerna porträtterades med glimten i ögat, men på ett kärleksfullt sätt snarare än elakt. Miljöerna var fantastiska, väldigt mycket pastell. Och kläderna!
Jag läste kritik om att filmpersonerna, som vanligt, hade orealistiskt mycket kläder. Ja så just det är kanske inte tidstypiskt. Men att få se för mycket vackra kläder känns ganska okej!

För många Spencer-jackor.

Mina favoritkläder var den gula kappan som ses på filmaffischen. Jag har letat efter en bild på den bakifrån, men inte hittat. Den har den klassiska skärningen, men rynkad/veckad vid axlarna, tror jag. Lite som den här, men inte riktigt...

En klänning jag skulle vilja sy var den blåvitrandiga med ric rac-spets. Den hittade jag ingen bild på framifrån.

På bilden syns också Mr. Elton, en ganska löjlig präst. Fröken Austen tyckte nog att präster i allmänhet var lite löjliga.

 Snygg orange klänning. Men håret! Tydligen en stil som hör till 1830-talet, men hon var väl före sin tid.

Emmas väninna Harriet var så söt.

Miranda Hart som miss Bates var också rolig 

Unga kvinnor

Jag och Nelly var på bio igår och såg Unga kvinnor.

Jag var förkyld och därmed både snorig och mer lättrörd, så tårarna kom redan i någon trailer innan filmen och sen fortsatte det så. Det var inget att göra åt, bara att låta tårar och snor rinna i tystnad.
Filmen var bra, men kommer inte att få något exakt betyg på grund av grumlat omdöme.
MINST lika viktigt som till exempel story och skådespelarinsatser är ju kläderna och de var fina. Boken publicerades första gången 1868 och kläderna i filmen är tidstypiska med lite friheter vad gäller färger och mönster och, i vissa fall, klädstil (se till vänster).

Både Nelly och jag intresserade oss för de stickade sjalarna de hade på sig. De knyts med ett snöre i ryggen. Det verkar praktiskt, så en sån vill jag sticka.

En mycket engelsk dag

I söndags var Mia och jag på bio och såg Downton Abbey.

Vi ger den 10 av 10!

Det kan då vara 10 hovnigningar.

Betjänten Joseph Molesley (Det är han som håller champagnen på bilden) åstadkom en tjusig sådan i filmen. Jag hittade ingen bild på det, men jag hittade bilden på nigningen som inspirerat honom. Vad gör Theresa May? Är hon minister för "funny walks"?

Det kan också vara 10 gräsklippare. Jag hittade ingen bild på den heller, men här är en liknande från 1920-talet.

Filmen utspelar sig 1927 så bilden ovan känns ju märklig. Vad gör de?

Varför får den då toppbetyg? Jo, den hade ju allt! Fantastiska miljöer, vackra gamla saker och fordon och fina kläder. I handlingen fanns lite romantik, lite humor, lite förvecklingar och godmodig revolt mot regler och spännande intriger med skärgårdskänsla. Det sistnämnda betyder att det blir lite, lite spännande, men innan man ens hinner börja oroa sig har det löst sig på bästa sätt (i skärgården händer ju ingenting).

För att bevara den engelska stämningen gick vi sen på afternoon tea på Dorsia. Den miljön är också fantastisk.

Vilka låtar är det som gäller i morgon, nu då?

Jo det är de här:
Island vet vi ju redan.
Norge är också bra. Det är den låten som får fötterna att röra sig mest i TV-soffan.

Sen gillar jag Azerbaijan också. Den är här:

Så nu är det bara att ladda inför morgondagens final och heja på Sverige, förstås!

Dags att förbereda sig inför Eurovision!

Första semifinalen är 14 maj, så förberedelserna bör ju vara i full gång nu. Tyvärr har ju TV slutat sända "Inför eurovision", men det ordnar sig, för man kan lyssna på Schlagerprofilernas podd!

Jag får nog återkomma med andra bra låtar när jag har lyssnat lite mer, men vilken som är bästa låten och även kan vara vinnarlåten (Jag säger bara: Lordi) står helt klart.
Det är Hatari från Island med Hatrið mun sigra (som betyder hatet ska segra). Och jag är helt seriös när jag säger att den är bäst. Det är en rå industrisyntlåt som låter som något jag hade kunnat lyssna på 1985. Den är också schalgeranpassad då den har en tonartshöjning som en riktig schlager! Videon är också "trevlig".

Jag har också spanat in lite trender:

Dansare från Azerbaijan

En trend är pärlor. Lite svårt att se, men Greklands Katerina Duska, på bilden ovan, har pärlor på sidorna av fingrarna.

Greklands video är ju också konstig och konstiga videor/framträdanden är också en trend, eller så kanske det är varje år?

Bilderna under är från Maltas bidrag: Chameleon med Michaela.

Här är årets besvikelse: Australien. De brukar skicka ganska bra låter, men denna är bara ett mystiskt hopkok. Dansaren på fjäderpinnen är dock rolig.

Portugiser tycks ha mycket underlig musiksmak. Deras låt ska vara enhälligt vald av tittare och jury. Jag vet inte ens om det är musik, men även här är dansaren väldigt underhållande.

FavoritTV-programmet

Äntligen har det kommit en ny omgång av the Great British Sewing Bee. Den är så bra! Så trevliga och duktiga deltagare, bra domare och en ny jättebra programledare. Det kan inte bli bättre!

Programledare Joe Lycett och domarna Esme Young och Patrick Grant

Eller jo, det skulle vara bättre om jag kunde se programmet lagligt här i Sverige. Säger inget mer om det...

Det är så kul att se och så känslomässigt engagerande och jag blir så inspirerad. Och glad att jag inte behöver sy på tid.

Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott

Nu har vi sett den andra filmen med Newt Scamander i huvudrollen, en av mina favoritkaraktärer i Harry Potter-världen.

Vi går direkt på betygen:

Mia och Anna ger den 8 nifflare och Gunnar ger den 7 för att det var för mycket pang-pang.

Isak ger den 7 galleoner för att han inte var helt säker på att alla detaljer i storyn hängde ihop med det som händer senare i Harry Potter-böckerna.

Sven ger den 7 svarta palatsväktarkatter (kan inte deras riktiga namn).

Markus ger den 8 Kinesiska katter (kan inte namnet där heller).

Och jag ger den 8 blodspakter.

Vi tyckte alltså att den var bra. Bra story och fina miljöer. Den utspelar sig 1927, vilket betyder art deco, en av mina favoritstilar.

Nicholas Flamel var med och när man ser honom kan man fundera på om evigt liv är något att stå efter om det innebär att man får leva som en riktigt gammal och skruttig människa i hundratals år.

Det här är en häpnadsväckande bekantskap. Det är kanske att avslöja för mycket att skriva hennes namn, men hon heter...












Nagini.

Avslutar med en snygg affisch på Scamander och Dumbledore:

Och slutligen en snygg jugendbild som pryder omslaget till boken (som egentligen inte är en bok utan ett manus till filmen):