En speciell klänning

 För något år sen köpte jag ett orange spetstyg i bomull. Det var rea, men ändå inte särskilt billigt, men unikt. Jag visste inte vad jag skulle ha det till riktigt, så det fick ligga och vänta på att en idé skulle dyka upp. 

Så, blev denna klänning en grej i syvärlden:

 

Här även i svart, som syns lite tydligare. Jag såg flera exempel med folk som sydde egna varianter, nog lite billigare än 75000-90000. 

En ganska enkel modell, men jag köpte faktiskt ett mönster ändå (Givy dress, Sistermagpatterns). 
Även i en enkel klänning behöver proportionerna bli rätt och jag orkade själv inte räkna ut det. Den är till exempel både vidare och längre bak. 

Först behövde jag klippa bort kanttrådarna på spetsen.

Jag sydde klänningen i dubbelt tyg, med ett lite mörkare bomullstyg som bas. Båda tygerna var väldigt stabila och lättsydda.

 För att få ihop hela klänningen i spetstyget behövde jag verkligen fundera och pussla. Kvar blev bara några, små spillbitar.

Jag fick skarva på en del på volangen då det inte blev tillräckligt mycket kvar av spetskanterna för att klippa ut 5 meter volang. Men det är inget man tänker på. Jag såg till att sätta just den här biten på bakstycket också. 

Här är den. Längre än originalet, men den blir nog mer användbar på det sättet

Väldigt svischig!

 

Här ser man lite mer av den hög-låga fållen.

Ja, nu får vi se när jag kan få användning för den här?
Antagligen nästa gång jag åker till Ica och handlar eller går en skogspromenad till Härlanda tjärn.  

Jag är väldigt nöjd, för den här klänningen ser mycket bättre ut än allt som hade dykt upp i mitt huvud innan Givenchy gjorde sin spets-klänning.  

Ny tweed-kappa

 Lagom till våren har jag sytt en ny kappa av Harris Tweed. Kanske (förhoppningsvis) hinner jag inte använda den så mycket nu, men då blir den som ny i höst. Tyget köpte jag när vi var på Yttre Hebriderna. Det var ett extratyg som jag egentligen inte planerat att köpa men jag bestämde mig ganska snart för att det skulle bli en Charm Patterns Swing Coat. Nu bestämde jag mig för att det var dags att sy den. Sömnaden var ganska enkel. Den är lite trängre i ärmhålen än de modeller jag sytt tidigare (väntat i ett retromönster som detta). När jag sydde fodret, som är mindre elastiskt än ulltyget, kändes det först för trångt och jag fick göra en abrovinsch. Jag var fortfarande lite tveksam, men efter ett tag blir kappa och foder liksom en enhet och allt formar sig efter sin bärare, så nu är det bra. 
Jag tyckte inte att det skulle passa med en söm i fållen då kappan inte har några andra synliga sömmar, så jag sydde fållen för hand (två gånger blir det, först ulltyget och sen får man sy fast fodret). 

 

Jag syr tantpunk

Jag köpte några tyger från Liberty som var så inspirerande att de syddes upp direkt.
Jag köper ofta tyger utan, eller med en mer vag, plan om vad de kommer att bli. Ibland blir de liggande ett bra tag tills rätt projekt dyker upp.

Det rutiga tyget gav mig en massa idéer direkt och jag har nu skapat stilen "tantpunk", eller kanske "kulturtantspunk". 

Tyget fick mig att känna att det skulle vara med en dragkedja. 
Jag funderade på hål och kom fram till hål längs ärmarna och mellan kjol och volang.
Jag bestämde mig för att använda Fleur som bas då den hade rätt passform. Jag sydde ett provplagg för att kolla mina ändringar.

I provplagget hade jag också med vertikal rynksöm på kjolen under banden med D-ringar. Jag fick sprätta bort dem igen i det färdiga plagget. Provtyget hade ett annat fall och då funkade det. I klänningstyget, som inte hade samma tyngd, funkade det inte alls och blev någon slags ballongeffekt på hela kjolen.

Ovan: Lite detaljer.
Nedan: Hela klänningen. 

Nästa tyg ville bli en "Delft Dress". Jag har sytt flera under året men inte bloggat om dem. Det är en klänning som för mina tankar lite till en "Robe de Style" (Klänning från 1920-talet, det fanns inte bara "flapper dresses" på den tiden.) Jag behöver göra den i ett tyg med lite mer "kropp" någon gång så att det syns tydligare. 

Nu är jag trött på att posera, så nu får det vara bra för denna gång.

Lite festliga klänningar jag sytt på sista tiden

 Jag har köpt lite speciella tyger från På Skrå. Min favorittygaffär som köper in deadstock från italien. De har samma policy som jag och köper bara tyger i naturmaterial i god kvalitet. 

Först ut har vi en "Elsa" i sidenrips från Dolce & Gabbana. Från början vitt och rött, nu mer rosa och rött. Det är en risk man får ta när man vattentvättar tyger som antagligen är tänkta att kemtvättas. Ett väldigt speciellt tyg som i vissa lägen är stelt som typ overheadplast (för att använda en modern liknelse) men ändå relativt följsamt. Det var stadigt och lätt att sy i. 

Att rynka tyget var en annan historia. Möjligt men då tyget gjorde stort motstånd, oerhört tidsödande. Därför förtjänar klänningen den här etiketten.

 Sen har vi samma modell, Sophie Dress, i helt olika tyger.
Först ut, födelsedagsklänningen i ett bomullstyg, med lite elastan i, från Oscar de la Renta.

Det här tyget är fantastiskt! Mjukt men stadigt, svalt och poplinprassligt. Och med tjusiga blomster. Blommönstrat verkar vara Oscar de la Rentas signum. Jag har inte hittat just det här mönstret, men liknande, till exempel dessa. En sån här klänning kostar runt 18000:-.

 Till sist har vi julklänningen. Den är i ett tyg från Gucci i siden/bomull. På Skrå kallar det för ett Chanel-tyg. Det har sammetsfeeling, men är ingen sammet då det inte har någon lugg utan än vävt med en fluffig tråd. Lätt att sy i bara man inledde med att sicksacka alla kanter då tyget lätt fransade sig. 

Lite nya kläder (och en skrivmaskin)

 

Här har vi kappan. Sömmarna är kantade med snedslå i tygrester från Liberty. Kappan har praktiska, dubbla fickor.
Så här ser man ut när man är ute med sin skrivmaskin (fast egentligen inte, för då han man den ju i fodralet).

Här är halsbandet och en närbild på klänningens stråveck och dekorsömmar. 

Nedan syns hela klänningen med och utan skrivmaskin. 

Och sen den rödrutiga varianten med speciella ärmar.

Syrummet: Nu är det klart!

Sist jag skrev om mitt rum var det helt nytt och inte riktigt klart. Nu är sista delen på plats, ett nattduksbord i dansk design. Det kommer snart, men först hela rummet från olika vinklar.

 Så här ser det ut från dörren och nu går vi in lite i rummet och tittar mot andra fönstret.

Alla tavlor har kommit upp på väggarna igen. I början var det lite nervöst att spika i väggen, men jag vande mig.
Jag fick tyvärr flytta en tavla när nattduksbordet kom och det var ju lite tråkigt. Ett extra spikhål bakom en tavla får jag helt enkelt stå ut med.

En tavla är ny, det är den här "malen". En tavla på samma vägg har också fått en ny ram, för den gamla kändes för "billig" på den nya, fina väggen.

 När jag sitter på golvet och klipper i tyg kan jag njuta av min favoritbit av golvet, omsorgsfullt placerad när golvet lades.

Här är lite andra detaljer. Fönsterbrädskonsolerna ser man knappast, men bara att man vet att de finns där och inte är så fula som de brukar vara är en glädje. Dörrstoppen är också en glädje. Sven erbjöd mig en sån där tråkig av grått gummi. Otänkbart i detta rum! Gardinstängerna har kottar i ändarna. Dubbla, eftersom det är dubbla gardinstänger. Gardinerna består av tyllgardiner i färgen "dusty pink" och gardiner i lila sammet från Tricia Guild vilket ju är passande i ett anglofilt rum.
Jag har också sytt några kuddar och klätt om min stol:

Innan jag renoverade rummet hade jag tänkt att jag skulle skaffa en ny stol. Sen kändes det rätt att behålla den slitna pinnstolen, men klä om sitsen. Även detta är ett sammetstyg från Tricia Guild. Kuddarna kom till bara för att jag behövde beställa 1 meter av tyget till stolssitsen.
Så har jag också lite nya möbler. Här är en ny förvaringslösning till mina tyger:

Det är en näthylla, dansk design liksom nattduksbordet:

Alltså denna lila färg, har ni sett något så fint?

Så lite småsaker. De små askarna hade jag innan: en plåttrådrulle och ett porslinsägg. Lådorna i lackad kartong passar perfekt i förvaringsvagnen.
Och till sist ett par legogrejer som står i fönstret. Det är en liten skivspelare och en engelsk telefonkiosk som passar väldigt bra här inne.

Vad jag sytt i höst

 Just nu har jag en sy-paus på grund av renovering, mer om det senare. Tidigare i höst har jag sytt en ny kappa och tre nya klänningar.
Kappan är sydd i Harris tweed inköpt på tillverkningsorten! Ett fint minne!

Här ovan syns affären utifrån och inifrån och mig beundrandes mina nya inköp.

Kappan är en Merchant & Mills Sanda Coat, samma modell som jag sydde förra året.

Den här gången fick jag tänka lite på mönsterpassing. Rutorna och ränderna behöver ju matcha någorlunda på de ställen där man kan få till det. Här ovan syns knapparna mitt fram och att jag lyckades få ärmen på samma mönsterhöjd som "kroppen". När man köper Harris Tweed får man en massa etiketter att sy på det man tillverkar. Jag har sytt på en stor lapp i nacken och sydde även in ett par små i fickorna.

Det är en himla praktisk kappa. Inget som sitter åt, inte ens om man har extra många lager under. Nedan syns fodret, som är grönt. Det finns en grön rand i tweeden så det är inte heltokigt.

Jag har också sytt en matchande klänning. Det var inte planerat utan blev bara så. Det är en "Drafters Grid Dress". Jag sydde en lappklänning i somras som både var väldigt kul att göra och som jag blev nöjd med. Det här är ett annat mönster från samma designer. Den förra klänningen var gjord av tygrester jag hade hemma. Till den här klänningen köpte jag linnetyg i tre olika färger. Även den här är sydd med franska sömmar för ett snyggt resultat. Jag har lärt mig att det blir bäst att fingerpressa sömmarna då det är lätt att stryka för mycket eller pressa in veck med strykjärnet.

Det är många mönsterdelar som ska klippas ut. Här syns en del av dem.

Sen har jag sytt en till linneklänning i tyg från Merchant & Mills. Jag såg det först på Instagram i en svensk tygaffär. Jag tänkte att jag skulle köpa det fast min förväntan var ett högt pris. Nu visade det sig att det svenska priset var långt över min smärtgräns. Lite internetsökning senare hade jag köpt det från tillverkaren till halva det svenska priset.

Klänningen är en "Tamzin" från BY Hand London, en av mina favoriter som jag har sytt många gånger i lite olika varianter. Den här gången tog jag bort vecken på ärmen och avslutade med resår. Vecken på kjolen tycker jag matchar det randiga tyget fint.

Till sist har vi denna klänning, Audrey Dress från Veronica Tucker. Här en bild för att visa knytningen i nacken. Tyget är ett Liberty-tyg inköpt på plats i London (det slog mig nu att alla plagg, utom lappklänningen, är sydda i tyger från England. Är man anglofil så är man). 

Jag har planer på att sy en till klänning i samma mönster, men ändå helt annorlunda. Då får jag komma ihåg att lägga till ett par centimeter i axelsömmen på framstycket. Klänningen glider bakåt upp mot halsen så att man behöver dra ner den titt som tätt om man vill att den ska sitta helt bra.