Trollstigen och Trollveggen

En omväg som det var väl värt att ta. Jag tänkte lite att vi redan åkt på flera serpentinvägar, men denna är något utöver det vanliga. Trollstigen har tydligen varit stängd för renovering ett år, de behövde minska rasrisken i kurvorna. Den öppnade igen i juli. Vi kom dit "bakvägen", tittade först på utsikten och åkte sen nerför Trollstigen. De hade ordnat väldigt fint med gångvägar till olika utsiktspunkter och för de som ville ta sig lite mer ut i terrängen, på ett säkert sätt, en trappa gjord av lösa stenar och en kedja i berget att hålla sig i där det var lite brant. 

Sen blev det en hissnande färd nerför Trollstigen. Björg och Kåre (Svens föräldrar) var en gång här på cykelsemester och cyklade (eller antagligen ledde cyklarna) uppför Trollstigen. De har berättat att den då var en grusväg och det kan nog stämma. Den invigdes 1936 och då var kanske delar asfalterade, men den har sen asfalterats och förbättrats på olika sätt i omgångar.

Sen stannade vi också till vid Trollveggen. Där ligger en rastplats där vi även stannade på en Norgeresa 2003 och där Isak åt trekantig chokladpudding. Som framgår av texten nedan är det förbjudet att hoppa fallskärm från Trollveggen. Man får klättra om man vill, men då kan det vara bra att veta att även räddningsaktioner anses som alltför riskabla och förbjöds 2006 efter att en klättrare räddats med helikopter

Vi tog en sväng förbi stugan vi bodde i på semester för 24 år sen

 När barnen var små hyrde vi en stuga vid Kjøsnesfjorden. Bilderna nedan visar stugan 2001, utom bilden längst upp till vänster som är ett aktuellt smygfoto. Den husdelen med skorstenen verkar vara kvar. Sen verkar de ha ha byggt till en ny del i två våningar och ett uterum. De hade också satt upp ett staket längs vattnet. Dumt, tyckte jag först, då det inte är så estetiskt. Sen drog jag mig till minnes att Nelly faktiskt råkade ramla i vattnet när hon lekte på stenarna, så kanske inte så dumt ändå med staket. (Att ha lilla Markus på en filt vid vattnet var helt riskfritt, för han höll sig på filten då han inte ville krypa i gräs.)

Jag tog en bild på utsikten som nästan matchar en bild jag tog förra gången: 

Sen sist har det växt upp lite nya träd vid bergets fot. 

 

Ghosts Again

Helt fantastiskt! Depeche Mode har gått tillbaka till sina rötter och deras nya låt är en enkel, liten synt-låt. Borta är det rockiga och hårda som jag aldrig gillade. Så fint! 

(Lägg särskilt märke till den blippande syntslingan som kommer in vid 2.30.)

 

Det är en liten visa som handlar om att döden är oundviklig. Gubbarna i bandet är ju fyllda 60 nu och en av medlemmarna dog förra året.

Den här comebacken får mig att minnas Katarina för nästan 40 år sen som älskade "Depeche" och lyssnade på många av deras låtar om och om igen. 

Det var ju andra tider, inget internet och sånt. När det kom en ny skiva fick man bege sig till skivaffären. Kanske hade man hört på Tracks (topplista på radion) eller läst i Okej (musiktidning) att det kommit något nytt. Sen gick jag hem och spelade in skivan på ett kassettband. Man ville ju inte slita för mycket på vinylen. Den här låten lyssnade jag på flera gånger i rad. Ja, man fick ju spola tillbaka mellan varje lyssning då.

Här är jag på den tiden (lägg märke till idolbilden på anslagstavlan i bakgrunden).

Det här var ett par månader innan jag klippte mig och färgade håret.

När man vet om dem kan man ana de ljusa slingorna bak på ryggen. Frisören behöll några av längderna och blekte dem. Tröjan i mohair har min mamma stickat. Den stickades på tvären och hade fladdermusärmar enligt den tidens mode.

 

Sen blev det så här. Här kan man säga att de långa, ljusa slingorna är i luggen istället.

 

En ranglig hängbro

Idag tog vi en lång promenad i Jonsered. Det har kommit lite välbehövligt regn i veckan och idag sken solen. Det var en härlig vårdag för promenad. 

Vi stannade vid Torpet Freden för en fika. Det är inte torpet på bilden, utan vedboden. Torpet har servering, men vi hade med oss bulle och varm dryck. 

Sen gick vi genom skogen till Ramsjön och hängbron i sundet mellan Lilla och Stora Ramsjön. 

Hängbron hade sett sina bästa dagar och det fanns ett säkrare alternativ bredvid, men vi tog hängbron ändå. 

Vi har varit där förut. Genom en sökning bland bilderna i datorn vet jag nu att det var i augusti 2015. 

Den rangliga bron och den nya, stadiga bredvid.

Sven och Markus 2015

På andra sidan bron hittade vi en kontroll.

Vi roade oss med lite gymnastiska övningar på promenaden också. Här har Sven klättrat upp på en sten:

Här sitter han i pik.

Här nedan står jag i brygga på en sten:

Och så en liten bonus som avslutning, en bild från blomsteraffären häromdagen.

Vilket extrapris!

Utflykt på innanhavet

Utsikt från Campingstugan

Efter frukost var det dags att ge sig ut på en paddeltur. Vädret var lyckligtvis bättre. 

Nelly och jag paddlade jättefort, det var många häpp, och ändå var de andra snabbare. Vi skyller på utrustningen.

Här är Sven i sin supersnabba, men också något ranka, kajak.

Vad det var med den här kanoten som gjorde den snabbare än vår är lite svårt att säga...

Vi funderade på när vi sist varit i Sankt Annas skärgård. Det var 15 år sen (2006). Nedan ses Isak, som paddlade i egen kajak och en bild på Isak, Nelly och mig när vi paddlar.

Allt går igen

 Jag har växt upp med hemsydda kläder. Här är jag 8 1/2 år (1978) och har på mig en klänning som jag verkligen gillade. På den tiden var det förstås inte jag själv som sydde utan min mamma. Den var gjord i något slags crepetyg.

 Jag skulle kunna sy mig en likadan nu. Så här drygt 40 år senare känns det trendigt med volanger igen. Tyget skulle också kännas okej!

Här är en del av klänningen 5 år senare, omsydd till en kjol. Då hade jag börjat att sy mina egna kläder. Fast var det något mer avancerat så var det fortfarande mamma som fick göra det. Kul ändå när favoritplagg kan få ett andra liv!

Apropå träd som har vuxit

Körsbärstträdet, som står utanför fönstret till syrummet, har också vuxit. Sven har redan kapat en gren, som skuggade buskarna under för mycket, och behöver ta bort lite till som är för nära hustaket.

Från början planterades det på baksidan av huset. Nummer tre på bilden nedan. Jag minns det som typ två grenar, men lite mer substans hade det ändå.

10 år gammalt träd

För 10 år sen planterade Sven en japansk lönn på vår framsida.

10 år är ju ingen ålder på ett träd, så det är fortfarande i sin ungdom, men lite har det växt!

Trädgården runt har utvecklats också. Bredvid finns ett litet fågelbad.
Sven hittade en groda på gatan för någon vecka sen. Han satte den i fågelbadet och där har den trivts så bra att den verkar ha bosatt sig.

80's week

Denna vecka var det 80-talsvecka i the Great British Sewing Bee! Så kul, även om de inte sydde riktigt det jag klädde mig i på den tiden. Jag var inte mycket för axelvaddar ens på 80-talet.
Veckans stora uppgift var att sy en cocktailklänning. Här är de:

Och musiken i detta avsnitt! Jag hörde bland annat: Depeche Mode, Tears for Fears, New Order, Bananarama, Human League, Pet Shop Boys, Culture Club, Kylie Minouge, Frankie Goes To Hollywood, Fine Young Cannibals, Spandau Ballet, Bronski Beat, Duran Duran och Europe.

1987

Så här såg jag ut på 80-talet. Jag är ute och poserar i skogen med svarta och vita kläder, nitarmband och nitbälten i kors över bröstet. Rakat hår med blixtmönster.
Dessa kläder är köpta, men jag hade ganska mycket hemsytt.

Här har det hunnit bli 1990 och färgerna är tillbaka i garderoben. Jag har på mig ett par enkla byxor med resår i midjan i något slags crepetyg. De var ett favoritplagg.
Så har jag en topp med axelband med stora hängselklämmor som fäster axelbanden

Jag har skaffat mig ett par jeans!

Eller nja, kanske inte... Ett par haremsbyxor kanske inte räknas som jeans även om de är i jeanstyg?

Det är faktiskt inte mina första jeans. När jag var typ 14 hade jag ett par jeans som jag hade ärvt. De var lite för korta, så därför sydde jag på lite manchestertyg längst ner som jag avslutade med att snörpa ihop med resår. Snyggt...

Provsmakning

 Jag och Markus tyckte att det var gott med butterbeer när vi besökte Harry Potter-Studion i England (2013).
Vad vi inte visste då var att själva smaken finns i en klassisk läskedryck som dock inte är så vanlig i Sverige: Cream Soda. Den smakar kola. Det magiska skummet får man förstås inte med.

Själva cream sodan kan man köpa i mataffärer som har lite importprodukter. Jag köpte två sorter på ICA Focus och tänkte att jag och Markus skulle ha en provsmakning. 

Blindtesten visade sig vara svår att genomföra...

När vi blundade tyckte jag att den guldfärgade var godast och Markus tyckte den genomskinliga. När vi tittade tyckte båda den guldiga. Färgen har verkligen också betydelse för smaken!

Lite skådespelare som får smaka på butterbeer

Pappa 80 år

I dag har vi firat min pappa som fyller 80 år. Vi var på Storåns pensionat i Rävlanda och åt middag.

 Här sitter jubilaren på verandan.

Kalasgästerna får kaffe och tårta.

 Nelly på kalas.

 En bok som visst skulle vara 300 år.

Så en bild som visar firandet av pappa för 30 år sedan, då han fyllde 50.