En omväg som det var väl värt att ta. Jag tänkte lite att vi redan åkt på flera serpentinvägar, men denna är något utöver det vanliga. Trollstigen har tydligen varit stängd för renovering ett år, de behövde minska rasrisken i kurvorna. Den öppnade igen i juli. Vi kom dit "bakvägen", tittade först på utsikten och åkte sen nerför Trollstigen. De hade ordnat väldigt fint med gångvägar till olika utsiktspunkter och för de som ville ta sig lite mer ut i terrängen, på ett säkert sätt, en trappa gjord av lösa stenar och en kedja i berget att hålla sig i där det var lite brant.
Sen blev det en hissnande färd nerför Trollstigen. Björg och Kåre (Svens föräldrar) var en gång här på cykelsemester och cyklade (eller antagligen ledde cyklarna) uppför Trollstigen. De har berättat att den då var en grusväg och det kan nog stämma. Den invigdes 1936 och då var kanske delar asfalterade, men den har sen asfalterats och förbättrats på olika sätt i omgångar.
Sen stannade vi också till vid Trollveggen. Där ligger en rastplats där vi även stannade på en Norgeresa 2003 och där Isak åt trekantig chokladpudding. Som framgår av texten nedan är det förbjudet att hoppa fallskärm från Trollveggen. Man får klättra om man vill, men då kan det vara bra att veta att även räddningsaktioner anses som alltför riskabla och förbjöds 2006 efter att en klättrare räddats med helikopter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar