En speciell klänning

 För något år sen köpte jag ett orange spetstyg i bomull. Det var rea, men ändå inte särskilt billigt, men unikt. Jag visste inte vad jag skulle ha det till riktigt, så det fick ligga och vänta på att en idé skulle dyka upp. 

Så, blev denna klänning en grej i syvärlden:

 

Här även i svart, som syns lite tydligare. Jag såg flera exempel med folk som sydde egna varianter, nog lite billigare än 75000-90000. 

En ganska enkel modell, men jag köpte faktiskt ett mönster ändå (Givy dress, Sistermagpatterns). 
Även i en enkel klänning behöver proportionerna bli rätt och jag orkade själv inte räkna ut det. Den är till exempel både vidare och längre bak. 

Först behövde jag klippa bort kanttrådarna på spetsen.

Jag sydde klänningen i dubbelt tyg, med ett lite mörkare bomullstyg som bas. Båda tygerna var väldigt stabila och lättsydda.

 För att få ihop hela klänningen i spetstyget behövde jag verkligen fundera och pussla. Kvar blev bara några, små spillbitar.

Jag fick skarva på en del på volangen då det inte blev tillräckligt mycket kvar av spetskanterna för att klippa ut 5 meter volang. Men det är inget man tänker på. Jag såg till att sätta just den här biten på bakstycket också. 

Här är den. Längre än originalet, men den blir nog mer användbar på det sättet

Väldigt svischig!

 

Här ser man lite mer av den hög-låga fållen.

Ja, nu får vi se när jag kan få användning för den här?
Antagligen nästa gång jag åker till Ica och handlar eller går en skogspromenad till Härlanda tjärn.  

Jag är väldigt nöjd, för den här klänningen ser mycket bättre ut än allt som hade dykt upp i mitt huvud innan Givenchy gjorde sin spets-klänning.  

Jag syr tantpunk

Jag köpte några tyger från Liberty som var så inspirerande att de syddes upp direkt.
Jag köper ofta tyger utan, eller med en mer vag, plan om vad de kommer att bli. Ibland blir de liggande ett bra tag tills rätt projekt dyker upp.

Det rutiga tyget gav mig en massa idéer direkt och jag har nu skapat stilen "tantpunk", eller kanske "kulturtantspunk". 

Tyget fick mig att känna att det skulle vara med en dragkedja. 
Jag funderade på hål och kom fram till hål längs ärmarna och mellan kjol och volang.
Jag bestämde mig för att använda Fleur som bas då den hade rätt passform. Jag sydde ett provplagg för att kolla mina ändringar.

I provplagget hade jag också med vertikal rynksöm på kjolen under banden med D-ringar. Jag fick sprätta bort dem igen i det färdiga plagget. Provtyget hade ett annat fall och då funkade det. I klänningstyget, som inte hade samma tyngd, funkade det inte alls och blev någon slags ballongeffekt på hela kjolen.

Ovan: Lite detaljer.
Nedan: Hela klänningen. 

Nästa tyg ville bli en "Delft Dress". Jag har sytt flera under året men inte bloggat om dem. Det är en klänning som för mina tankar lite till en "Robe de Style" (Klänning från 1920-talet, det fanns inte bara "flapper dresses" på den tiden.) Jag behöver göra den i ett tyg med lite mer "kropp" någon gång så att det syns tydligare. 

Nu är jag trött på att posera, så nu får det vara bra för denna gång.

Lite festliga klänningar jag sytt på sista tiden

 Jag har köpt lite speciella tyger från På Skrå. Min favorittygaffär som köper in deadstock från italien. De har samma policy som jag och köper bara tyger i naturmaterial i god kvalitet. 

Först ut har vi en "Elsa" i sidenrips från Dolce & Gabbana. Från början vitt och rött, nu mer rosa och rött. Det är en risk man får ta när man vattentvättar tyger som antagligen är tänkta att kemtvättas. Ett väldigt speciellt tyg som i vissa lägen är stelt som typ overheadplast (för att använda en modern liknelse) men ändå relativt följsamt. Det var stadigt och lätt att sy i. 

Att rynka tyget var en annan historia. Möjligt men då tyget gjorde stort motstånd, oerhört tidsödande. Därför förtjänar klänningen den här etiketten.

 Sen har vi samma modell, Sophie Dress, i helt olika tyger.
Först ut, födelsedagsklänningen i ett bomullstyg, med lite elastan i, från Oscar de la Renta.

Det här tyget är fantastiskt! Mjukt men stadigt, svalt och poplinprassligt. Och med tjusiga blomster. Blommönstrat verkar vara Oscar de la Rentas signum. Jag har inte hittat just det här mönstret, men liknande, till exempel dessa. En sån här klänning kostar runt 18000:-.

 Till sist har vi julklänningen. Den är i ett tyg från Gucci i siden/bomull. På Skrå kallar det för ett Chanel-tyg. Det har sammetsfeeling, men är ingen sammet då det inte har någon lugg utan än vävt med en fluffig tråd. Lätt att sy i bara man inledde med att sicksacka alla kanter då tyget lätt fransade sig. 

Lite nya kläder (och en skrivmaskin)

 

Här har vi kappan. Sömmarna är kantade med snedslå i tygrester från Liberty. Kappan har praktiska, dubbla fickor.
Så här ser man ut när man är ute med sin skrivmaskin (fast egentligen inte, för då han man den ju i fodralet).

Här är halsbandet och en närbild på klänningens stråveck och dekorsömmar. 

Nedan syns hela klänningen med och utan skrivmaskin. 

Och sen den rödrutiga varianten med speciella ärmar.

Vad jag sytt i höst

 Just nu har jag en sy-paus på grund av renovering, mer om det senare. Tidigare i höst har jag sytt en ny kappa och tre nya klänningar.
Kappan är sydd i Harris tweed inköpt på tillverkningsorten! Ett fint minne!

Här ovan syns affären utifrån och inifrån och mig beundrandes mina nya inköp.

Kappan är en Merchant & Mills Sanda Coat, samma modell som jag sydde förra året.

Den här gången fick jag tänka lite på mönsterpassing. Rutorna och ränderna behöver ju matcha någorlunda på de ställen där man kan få till det. Här ovan syns knapparna mitt fram och att jag lyckades få ärmen på samma mönsterhöjd som "kroppen". När man köper Harris Tweed får man en massa etiketter att sy på det man tillverkar. Jag har sytt på en stor lapp i nacken och sydde även in ett par små i fickorna.

Det är en himla praktisk kappa. Inget som sitter åt, inte ens om man har extra många lager under. Nedan syns fodret, som är grönt. Det finns en grön rand i tweeden så det är inte heltokigt.

Jag har också sytt en matchande klänning. Det var inte planerat utan blev bara så. Det är en "Drafters Grid Dress". Jag sydde en lappklänning i somras som både var väldigt kul att göra och som jag blev nöjd med. Det här är ett annat mönster från samma designer. Den förra klänningen var gjord av tygrester jag hade hemma. Till den här klänningen köpte jag linnetyg i tre olika färger. Även den här är sydd med franska sömmar för ett snyggt resultat. Jag har lärt mig att det blir bäst att fingerpressa sömmarna då det är lätt att stryka för mycket eller pressa in veck med strykjärnet.

Det är många mönsterdelar som ska klippas ut. Här syns en del av dem.

Sen har jag sytt en till linneklänning i tyg från Merchant & Mills. Jag såg det först på Instagram i en svensk tygaffär. Jag tänkte att jag skulle köpa det fast min förväntan var ett högt pris. Nu visade det sig att det svenska priset var långt över min smärtgräns. Lite internetsökning senare hade jag köpt det från tillverkaren till halva det svenska priset.

Klänningen är en "Tamzin" från BY Hand London, en av mina favoriter som jag har sytt många gånger i lite olika varianter. Den här gången tog jag bort vecken på ärmen och avslutade med resår. Vecken på kjolen tycker jag matchar det randiga tyget fint.

Till sist har vi denna klänning, Audrey Dress från Veronica Tucker. Här en bild för att visa knytningen i nacken. Tyget är ett Liberty-tyg inköpt på plats i London (det slog mig nu att alla plagg, utom lappklänningen, är sydda i tyger från England. Är man anglofil så är man). 

Jag har planer på att sy en till klänning i samma mönster, men ändå helt annorlunda. Då får jag komma ihåg att lägga till ett par centimeter i axelsömmen på framstycket. Klänningen glider bakåt upp mot halsen så att man behöver dra ner den titt som tätt om man vill att den ska sitta helt bra.

Elysia Bow Patchwork Dress

Jag har sytt en otrolig klänning, tycker jag själv: Elysia Bow Patchwork Dress. Den består av drygt 100 tyglappar med olika kurvor som tillsammans formar en klänning. 

 Tygerna är rester från andra projekt, främst Liberty tana lawn. Några enfärgade lappar är från andra bomullstyger och de mörkröda är av lyocell eller tencel som är en sorts viskos. De mer genomskinliga lapparna i gult och orange är i cupro. Det är också en sorts viskos, men i bomull. Cupro är en förkortning av cuprammonium rayon. Den har knappar mitt fram som även de hittades i lagret här hemma. (Jag har inget större lager av knappar, så det var verkligen inte givet.)

Planerar sista kjolraden.

Här har vi en ärm.

Man syr klänningen genom att först sy ihop lappar i rader och sen sy ihop raderna. Alla sömmar är vändsydda eller sydda med franska sömmar, som det också kallas. Det betyder att man först syr ihop lapparna med avigsidorna mot varandra och sen lägger dem räta mot räta och syr en söm till som innesluter den första sömmens sömsmån. På så sätt får man en prydlig och stark söm.
 

När jag syr ett nytt mönster för första gången brukar jag först sy ett provplagg för att kolla passformen. Det gick naturligtvis inte med det här mönstret, så det var ganska spännande att prova den färdiga klänningen. Jag hade måtten för klänningen som jag hade utgått från när jag valde storlek, men det är ändå mycket som kan gå fel. Den kan ändå vara för trång någonstans, eller för stor. Längden kan kännas fel. I allmänhet är just det ganska lätt att åtgärda, men inte lika lätt på den här klänningen. Eller modellen kan kännas fel på något annat sätt. Skönt nog kändes allt perfekt!

Oj, hittade en kvarglömd nål i fållen!

När jag, inför att jag skulle sy denna, kollade in andras varianter på nätet, hittade jag en som hade skrivit ner tiden för projektet och påstod sig ha gjort denna klänning på 13 timmar. Jag undrar om den personen då bara räknat tiden man sitter och trycker ner pedalen på symaskinen? Annars förstår jag inte hur det kan vara möjligt? Men det är ju så många fler moment, som: att fundera på i vilka tyger man ska klippa ut vilka lappar, klippa ut alla dessa, sen att sy ihop lapparna och sen annan sömnad som att sy i ärmar, sy knappar och knapphål och sy en drygt 9 meter lång kjolfåll. Man får ju inte heller glömma att alla sömmar ska pressas. Om man vill kan man ju också lägga till förarbetet att skriva ut, tejpa ihop och klippa ut mönstret. Inte för att jag klagar, tvärtom! Jag gör ju det här för att det är något jag vill lägga min tid på. Det enda man kan klaga på när det gäller den här klänningen är att den inte har fickor, men det är väl svårt att få till utan sidsömmar.

920 cm fåll.

Två "designerklänningar"

Jag har sytt två klänningar som man kanske inte har på sig på jobbet.  
Den första är en Charlie Caftan i en svartvitrandig cupro från Burberry. Tyget är lite genomskinligt, men inte så att det stör. Med slitsar, djup ringning och vida ärmhål passar den bäst på konstmuseum eller som en exklusiv strandklänning.

 

 

Nästa är en Trix från Fibre Mood i en sidenbäckåbölja från Stella McCartney. Praktiskt att välja ett tyg som inte ska strykas till denna klänning, tycker jag.

Den passar nog bäst när man är bröllopsgäst. 

Här är en klänning i detta tyg från förra årets kollektion. Den kostade 17000:-.