Det här är en av Cornwalls mest kända trädgårdar som jag såg mycket fram emot att besöka. Främst för den fantastiska historien om den gamla trädgården med exotiska växter som förföll efter att trädgårdsmästarna blev inkallade under första världskriget och som sen upptäcktes under allt ogräs och restaurerades till sin forna glans. Den har också fått höga betyg och lovord från besökare.
För oss blev trädgården en stor besvikelse. Det började med att vi inte ens hittade hur man kom in i själva parken. Vi hade inlett med att köpa te och kaffe och såg därför inte var de andra gruppresenärerna tog vägen. Vi skojade om att det var vi som var lost i Heligan. Sen fick man gå på breda, beigea sandstigar med låga, bruna staket på sidan, vilket jag tyckte gav en stark känsla av att gå i en djurpark eller nöjespark snarare än en trädgård. Den känslan förstärktes av att man hörde tv-äventyraren Steve Backshall, som var på scen någonstans i parken och pratade oavbrutet. Det gav inte riktigt det där trädgårdslugnet man vill åt. Trädgården kändes väldigt överexploaterad.
Det var lite fint också, till exempel i djungeln med sina trädormbunkar.
Det fanns också en del djur. Här är ett par kejsarankor.
I köksträdgården hittade vi en äppelallé. Tyvärr inga ananaser då deras grop, "the Pineapple Pit" restaurerades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar