På eftermiddagen begav vi oss till Saltram House, som i Förnuft och känsla var familjen Dashwoods hem som de fick lämna när fadern dog och hans äldste son från ett tidigare äktenskap ärvde.
Här syns flygeln Marianne spelade på.
Här syns huset i bakgrunden och jag som lyckligen äter Creme Tea från the Chapel Café. Vi satt väldigt trevligt i skuggan under ett träd på deras uteservering.
Sen tog vi en promenad bakom kapellet och hittade en tropisk oas.
Vi avslutade med en rundtur i huset som var väldigt tjusigt med sammet på väggarna och stuckatur på lister och tak.
I ett rum hade de den största matta jag sett, och den största mattan någonsin vävd av Axminster, här står jag ungefär på mitten. Den mäter 13.5 x 5.9 meter. Tidigare hade de en röd gångmatta mitt på. Nu har de låtit göra en kopia, så att man verkligen får se hur rummet såg ut. Det syns en liten bit av originalmattan till vänster. Originalet är från 1770-talet, kopian från 2023. När kopian skulle göras fick Axminster bygga om sitt väveri för att få plats med vävstolen. Nedan inspekteras mattan innan den plockas ner från vävstolen.
Den här tapeten var fin, tycker jag. I väggen fanns en diskret dörr.
De var väldigt stolta över sitt kök. Vi, som precis sett ett ännu mer storslaget kök, var orättvist nog inte lika imponerade. De hade fina hålslevar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar