Den ligger i Delsjöområdet, mer kan jag inte säga.
Vi hade kunnat promenera från oss, men tog bilen så vi kom in från ett annat håll och därmed fick en lite kortare väg.
Vi var inte de enda som hade fått idén att ta en promenad idag. Inte så överraskande. Vad skulle annars de, som brukar gå på bio denna dag, göra?
Parkeringarna var knökfulla, men vi ställde oss snabbt och smidigt i vägkanten.
Det var en perfekt promenaddag. Solen, ett nästan unikt himlafenomen som ingen sett på månader, syntes på en blå himmel. Det var också årets kallaste dag med 3 minusgrader.
Nelly, som varit vid stugan förut, visade vägen. Vi fick ta av från huvudstigen och ta oss in i djupa skogen. På de större stigarna var det fullt med folk och jag var lite orolig att det skulle vara andra vid tomtens stuga också. Men i skogen var det bara vi. Vi gick längs en stig. Nelly sa att vi skulle vara framme snart, men sen visade sig att hon inte visste var vi var. Vi (det vill säga Nelly och Sven som har någon typ av kartorienteringskunskap) diskuterade i vilken riktning vi skulle gå vidare. Jag trodde inte att vi skulle hitta dit, men så plötsligt, bland mossa och granar, såg vi den!
Sven tittade in i stugan. Där fanns bland annat en sovsäck på en träbänk och en gästbok på en liten hylla.
Jag skrev en liten dikt som hälsning i gästboken.
Sen tog vi oss ner till Delsjön för att äta vår medhavda matsäck. Trodde vi...
Vi hade köpt varm dryck från macken som vi hade med värmeflaskor i en kyl-(nu värme)bag. I min temugg fanns en bottenskyla med en blandning av te och kaffe-latte. Imponerande att precis allt hade skvimpat ut. Min bulle var ganska blöt och inget jag var så sugen på. Tur att jag hade en Snickers i fickan, lite svårtuggad då den var halvfryst.
Jaja, vi bara skrattade och njöt av solen.
Sven hade lagt en handduk som isolering i bagen. Han passade på att vrida ur den för att få mindre att bära på.
I början skrev jag att jag inte kan säga var Tomtens stuga låg. Det är för att det är hemligt. Men det är också så att vårt irrande i skogen gjorde att jag faktiskt inte vet var vi var någonstans och inte alls är säker på att jag skulle kunna hitta dit igen.
Vi fick en ganska lång promenad. Vi kom hem igen lagom till solnedgången. Det är ju inte så sent den här tiden på året, men vi kände oss verkligen färdigaktiverade och för mig väntade soffhörnet med stickning och deckare på TV.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar