Jag har äntligen köpt en skrivmaskin!

 Rubriken kanske verkar som ett märkligt uttalande, men så är det. Jag har länge haft en fascination för skrivmaskiner och tänkt att jag någon gång ska köpa en. Jag har väl tänkt att det skulle vara någon riktigt gammal och tjusig men liksom aldrig kommit mig för att ta tag i det. Jag har inte riktigt vetat vad det ska vara för modell och så. En sak var i alla fall säker: det skulle inte vara en sån jag hade som liten. Jag tog över mina föräldrars gamla beiga Facit med bruna tangenter. Så oerhört tråkig och ful!
Så såg jag på ett avsnitt av antikrundan i förra veckan. Och där fanns den! Jag skulle visst ha en skrivmaskin av plast, det trodde jag inte. En Olivetti Valentine, en röd reseskrivmaskin från 1969. Så fin, och behändigt med en liten skrivmaskin när den ändå mest är till prydnad. Jag sökte på nätet och hittade en till salu som kunde skickas från Skåne och lade ett bud som var under det begärda och motsvarade vad de sagt i antikrundan. Den fick jag inte, men med ytterligare en sökning hittade jag en i Göteborg som jag frågade om i måndags och åkte och hämtade i tisdags. Så nu är den min! Jag är imponerad av skicket. Plasten ser inte blekt ut och fodralets gummispännen har inte vittrat sönder och fungerar fortfarande. Jag testade maskinens bärbarhet när jag tog hem den. Den är ganska smidig, men 5 kilo i handen blir ju ändå lite jobbigt i längden.

Här är den (i en poppigt redigerad bild):

Här lite fler bilder:

Skrivmaskinen är designad av Ettore Sottsass, en italiensk designer. Den lanserades på alla hjärtans dag 1969. Om jag har förstått det rätt var den ganska dyr, kanske för att den, lika mycket som en maskin, också var ett designföremål. Den har blivit en designikon och finns nu på museer världen över. 

Sottsass ville att den skulle göras i en billigare plast, bara ha stora bokstäver och ingen klocka som plingar när det är dags att byta rad, allt för att göra en billig skrivmaskin. Olivetti gick inte med på detta och bra var väl det. Designern blev sur och ville då inte längre vara med.
Den är förresten röd för att betona ett ledigt, kreativt användande istället för kontorets trista monotoni.

Annonser för Valentine:
Äntligen en skrivmaskin man kan ha med sig till stranden och skridskobanan!

Här syns den med sitt fodral. Fodralet kan användas som en papperskorg när man får slänga alla papper man skrivit fel på. Den ska även gå att använda som en pall, men det tänker inte jag testa.
Av en lycklig slump passade fodralet precis bredvid mitt nattduksbord och färgen matchar precis den på sängbordsbenen.

Syrummet: Nu är det klart!

Sist jag skrev om mitt rum var det helt nytt och inte riktigt klart. Nu är sista delen på plats, ett nattduksbord i dansk design. Det kommer snart, men först hela rummet från olika vinklar.

 Så här ser det ut från dörren och nu går vi in lite i rummet och tittar mot andra fönstret.

Alla tavlor har kommit upp på väggarna igen. I början var det lite nervöst att spika i väggen, men jag vande mig.
Jag fick tyvärr flytta en tavla när nattduksbordet kom och det var ju lite tråkigt. Ett extra spikhål bakom en tavla får jag helt enkelt stå ut med.

En tavla är ny, det är den här "malen". En tavla på samma vägg har också fått en ny ram, för den gamla kändes för "billig" på den nya, fina väggen.

 När jag sitter på golvet och klipper i tyg kan jag njuta av min favoritbit av golvet, omsorgsfullt placerad när golvet lades.

Här är lite andra detaljer. Fönsterbrädskonsolerna ser man knappast, men bara att man vet att de finns där och inte är så fula som de brukar vara är en glädje. Dörrstoppen är också en glädje. Sven erbjöd mig en sån där tråkig av grått gummi. Otänkbart i detta rum! Gardinstängerna har kottar i ändarna. Dubbla, eftersom det är dubbla gardinstänger. Gardinerna består av tyllgardiner i färgen "dusty pink" och gardiner i lila sammet från Tricia Guild vilket ju är passande i ett anglofilt rum.
Jag har också sytt några kuddar och klätt om min stol:

Innan jag renoverade rummet hade jag tänkt att jag skulle skaffa en ny stol. Sen kändes det rätt att behålla den slitna pinnstolen, men klä om sitsen. Även detta är ett sammetstyg från Tricia Guild. Kuddarna kom till bara för att jag behövde beställa 1 meter av tyget till stolssitsen.
Så har jag också lite nya möbler. Här är en ny förvaringslösning till mina tyger:

Det är en näthylla, dansk design liksom nattduksbordet:

Alltså denna lila färg, har ni sett något så fint?

Så lite småsaker. De små askarna hade jag innan: en plåttrådrulle och ett porslinsägg. Lådorna i lackad kartong passar perfekt i förvaringsvagnen.
Och till sist ett par legogrejer som står i fönstret. Det är en liten skivspelare och en engelsk telefonkiosk som passar väldigt bra här inne.

Promenad till nya "Gôtt Läge"

 Vi tog en söndagspromenad denna vackra vårvinterdag. Vi stegade uppåt till Getryggen för att nå vindskyddet som funnits där länge, men nu är återuppbyggt efter att ha brunnit ner. 

Här ser vi Svarttjärn, än är vi inte tillräckligt högt upp.

Här är vindskyddet. Det är oklart vad det heter numera, för jag hittade ingen skylt. (Kolla detta inlägg för att se hur det såg ut tidigare). Det var mycket finare och trevligare nu.

Mycket till vindskydd var det inte eftersom det blåste rejält rätt in i öppningen. Vi letade upp en liten bättre plats för att äta vår matsäck (äggmacka och te/choklad).

 

Afternoon Tea på Tjolöholms slott

 I dag var Nelly och jag på afternoon tea på Tjolöholms slott. I mitt minne var vi väl där 2023 sist, men det visade sig att det var 2021. Märkligt! Tidigare ingick en slottsvisning. Nu får man betala extra för det, så jag tänkte att vi provar utan. Vi har ju sett slottet många gånger förut. Det var okej denna gång, men nästa går vi nog på visningen.

 Vi inledde med en soppa: Crème Ninon med myntacréme och frön.

 I menyn fanns te-rekommendationer, så till snittarna drack vi Herr Dicksons special, lätt rökigt te smaksatt med vanilj och svarta vinbär. Ingen av oss brukar gilla rökiga teer, men det passade förvånansvärt bra till snittarna och vi gick båda och hämtade mer. Det är bordsservering, men teet hämtar man själv. Bra, tycker vi!
Snittarna var äggsmörgås med syrad gurka, kalkon med dijon, picklad lök och äpple (Nelly fick ett köttfritt alternativ), paj med sparris och västerbotten och laxtartar med äpple, ingefära och rispapper. Allt var gott, men den sistnämnda var mest spännande.

 

Sen var det dags för sconesen: Naturella scones, bärscones, färskost, vinbärscurd och slottsmarmelad. Här har vi eftermiddagens enda minus. Tidigare har de haft grädde på Tjolöholm, men nu färskost här också? Varför? Det måste väl vara så att det är vad svenskarna vill ha. Varför skulle det annars serveras färskost på varenda svenskt afternoon tea? Men hur kan man föredra det? Jag förstår inte.
Till sconesen rekommenderades Grevinnans gröna te, smaksatt med havtorn och jordgubbe.

 

Så till det söta: Filodegsbakelse med pistage och hallon, Brownie med chokladkola och hasselnötter, Chouquette, Tårta i glas med smak av rabarber och champagne.
Det rekommenderade teet var Fru Dicksons te: Ceylonte med smak av rabarber, kanel och kardemumma.

Allt var utsökt med goda smaker i lagom stora bitar, inget som var för torrt eller stabbigt. En Choquette är en mini-choux med pärlsocker, här fylld med limecreme och med nånting jordgubbschoklad/godis på toppen.

Vi avslutade med tårtan i glas och den var verkligen fantastiskt god. Champagne och rabarber visade sig vara en bra kombination i en tårta.

 

Ja, nu ska vi inte vänta fyra år tills vi åker hit igen!

Årets Spotify Wrapped

Inga överraskningar här, det ser ut ungefär som förra året. Min toppartist är välförtjänt Erasure. Tänk om jag vetat det 1984, att jag 40 år senare inte längre skulle lyssna särskilt mycket på Depeche Mode men att Erasure skulle hålla i alla år. 

Annars har det tydligen blivit mycket Eurovision i år. Hela top 5 är därifrån. Det måste vara för att jag lyssnade mycket på dem just runt maj i år. Jag var förvånad att inte Falling Forever med Dua Lipa (längst ner i detta inlägg) kom på typ tredje plats här.

Årets temperaturfilt

 

Nu har det spårat ur totalt och därför blir det ingen ny temperaturfilt nästa år. Denna filt är enorm: drygt 2 meter bred och drygt 4 meter lång. Det var inte tänkt så, men jag insåg ganska snart att den skulle bli så stor. Jag funderade lite på att göra två halvårsfiltar men bestämde mig för att bara köra på ändå. Den här gången ville jag sticka 2 varv av varje färg för att ränderna inte skulle bli för smala. Det är inte därför den blev så stor. Som ni ser är den liksom i två delar med lägsta temperatur till vänster och högsta till höger. Vad jag inte tog med i beräkningen var att slätstickning med ett fluffigt garn ändå skulle göra filten mycket längre. 

På filten kan man se att det inte varit någon natt med temperaturer över 17 grader. Årets kallaste dagar var i januari med 7 mörkblå nätter (-15 till -10). Man ser också att där i maj gick det direkt från runt 10 grader till runt 20. Nästan hela maj var det sommarvärme (maj är det röda partiet längst till vänster med några dagar gult i). I juni blev det lite kallare igen, mycket gult som ni ser. Året har bara bjudit på enstaka dagar med temperaturer över 28. Den enda sammanhängande perioden syns mot slutet av det varma partiet. 5-8 september var det 28-29 grader. Sista dagen med sommartemperatur var 23/9.
 

Så vad ska man ha den till?
Man kan ha hela familjen under filten:

Kan man ha den som överkast?

På den här ledden funkar det sådär.

Även på denna ledden är den för stor, man får kanske knyckla ihop den lite?

Nja, det ser ganska slarvigt ut.
Ganska ofta har man problemet med filtar att de är lite små och någon arm eller fot sticker ut. Under den här filten behöver man aldrig mer frysa!
Nu ska jag sticka en halsduk av restgarner.

Årets julafton

 

Nelly var på besök några dagar innan julafton och hjälpte till att klä granen. I närbild ses några av de viktigaste juldekorationerna. Självklart har man semlor och skrivmaskin i granen.

På julafton fick vi besök av familjen. Här ses Nora beundra granen tillsammans med faster och farbror.

Nedan är unga familjen Moen framför granen.

Nora funderar över att hon var liten som en kiwi förra julafton.

Dags för julmat. Nya inslag, brysselkålsgratäng och frestelser med kapris och soltorkad tomat, uppskattades, liksom traditionella rätter som sill, revbensspjäll och lättgravad lax. Efter en andra omgång senare på kvällen hade mycket gått åt. De sista resterna kommer nog att ätas idag och inget kommer att behöva slängas, mycket positivt!

Nora skulle varit tomte i år, men hon sov när paketen delades ut. Fia och Nelly delade ut klapparna istället.

Efteråt spelade vi Hitster, ett roligt spel där man fick höra låtar och skulle gissa vilket år de kom, för bonus även artist och låttitel.

Nyrenoverat syrum

 Nu har jag ett som nytt rum! Detta är något jag har tänkt på länge och nu äntligen gjorde jag slag i saken (och tvingade Sven att överge sina projekt i några veckor för att hjälpa mig). Tapeten har legat under min säng i några år, tror jag. Det var bra att jag köpte den när jag gjorde, för den tillverkas inte längre. Golvet har jag tänkt på länge det också. Jag var och tittade på det i början på detta år, men köpte det inte förrän någon månad innan vi satte igång.

23/11 flyttade jag ut ur mitt rum och ner i källaren som blev mitt sovrum tills det var dags att flytta upp igen 13/12. Det funkade helt okej att sova här nere. Det förbättrades många gånger om av att jag hade vårt nya badrum några steg bort. 

Först fick lister och lös tapet plockas bort. Efter det behövde det spacklas och slipas en del för att grunda inför en renoveringstapet. Jag målade taket och rev upp det gamla golvet och slängde ut genom fönstret!
Sven bytte även ut den gamla, trista dörren mot en ny.

Sen målade jag, trevligt nog, det gamla, bruna fönstret. Jag hade trott att jag skulle behöva vänta tills i vår, men temperaturen var acceptabel även om det inte är det bästa att ha fönstret öppet i timmar när det är 5 grader ute. 

Man kan undra vad jag gör här. Ska rummet vara polkagrisrandigt? Skulle det inte tapetseras? Jo, det är just därför jag målar rött så att det inte ska lysa vitt i tapetskarvarna om det skulle bli en liten glipa. 

Här har vi cirkusrummet, redo för nytt golv. Tak och fönster har fått nya lister. Det fixade Sven. Det är krångligare än man kan tro att få till rätt längd och få hörnen bra. Sven fogade också en del och jag fogade lite och målade.

Här börjar jag lägga golvet på ett nytt, ljuddämpande underlag. Med lite stöd från Sven, som sågade brädorna i kanten på längden och hjälpte mig med hur bräderna skulle passas in för att komma på plats, lade jag golvet själv. Jag sågade till brädorna med sticksågen. Tydligen är en sticksåg ungefär som en symaskin, så det var ju ingen konst för mig att använda en sån.

Så här blev det, de små tejpbitarna är för att se var skarvarna är då de blev praktiskt taget osynliga. Man behöver se till att de inte kommer för nära varandra. 

Och här är de stolta golvläggerskan.

Golvet blev klart på en dag. Att sätta upp tapet var en annan historia...

Jag och Sven började en dag och satte upp några hela våder på dörrväggen. Det är en gammaldags papperstapet med mönsterpassning, så extra besvärligt på alla sätt och vis. Första våden försökte Sven göra enligt instruktionerna och skära den mot taklisten på plats. Det var som att skära i blött papper... Sen gick vi över till att ta en våd i taget och mäta ut i förväg var den behövde skäras. Det är kanske inte det mest tidseffektiva, men som amatör är målet att det ska bli fint och inte att det ska gå snabbt. 

Nästa dag fick jag hjälp av Isak som, tillsammans med Sven gjorde de besvärliga fönsterpartierna. 

Sen tog det två dagar till innan alla våder var uppe.

Så fint det blir!

Tapeten är från William Morris, en av förgrundsfigurerna inom den brittiska Arts and Crafts-rörelsen. Mönstret heter "Thistle" och är från 1897. Det verkar vara oklart om det var Morris eller någon annan som designade mönstret. Designen påminner om de som Kate Faulkner gjorde, så kanske är det hennes design. 

Sen var bara golvlisten kvar innan rummet var inflyttningsbart. Det var inte heller en så enkel historia som man kan tro. Golvet buktade lite och Sven fick dra ett streck på samma höjd längs med alla lister och såga det på längden så att de följde golvets ojämnheter. Sen spikade han fast dem med spikpistolen och jag målade dem.

Sen flyttade jag in. Allt är inte klart. Till exempel kommer elektrikern om några dagar och installerar kontakter i vägg och tak samt element. Sen ska jag fixa gardiner, ett nytt sängbord och en ny förvaringsmöbel för mina tyger. Tavlorna ska upp på väggarna och en massa andra prylar (pennor, nålar, mönster...) ska få sin plats. Så fortsättning följer när allt är mer klart.