tisdag 5 november 2024

Nedre badrummet: Hur blev det till?

 Nedre badrummet är ett fyra år långt projekt. Lång tid kan man tycka, men det är verkligen byggt från grunden och det är en enda man som gjort hela jobbet (undantaget el och visst rörmokeri).

Här kan vi se hur det såg ut för länge sen (2017-18) när vi inte hade något badrum och hade en duschkabin i rummet som innan dess var en illa byggd bastu. Detta rum är nu vårt badkarsrum.

Nedan är en bild på dörröppningen in till bastun. Byggd med skräp?


Här kan man se duschrummet som fanns från början. Vi har aldrig använt detta då duschblandaren var trasig när vi flyttade in. Jag glömde nästan bort att det ens fanns. Sven har bilat bort den gamla läckande golvbrunnen i duschen här. Vår nya dusch är på samma ställe som den gamla.

Här rivs den gamla duschen.

Sen behövde det bilas för nya rör.

Ett badrum består av många lager. Här ovan ser vi några av dem.

Men badrummet var ju inte klart med detta. Ursprungligen fanns det bara dusch och handfat. Vi tycker att det är bra att ha en toalett i anslutning till ett badrum. Det gick inte att klämma in en toalett i duschrummets ursprungliga yta. Därför fick det bli ett rum till.

Här visar lasern det nya rummet. Rummet utanför badrummet, rummet som tidigare kallades busrummet, numera bösrummet, är så stort att det finns mycket kvar av det ändå. Det blir också en ny, liten hall. Det blir nog mer om det när hallen renoveras.

Här muras de nya väggarna upp. 

Sen skulle ju rummet fyllas med innehåll också. Här syns utprovning av toalettens läge och väggar som formats av block av skumplast med cement på (de har väl ett namn, men det har jag inte koll på).
Här byggs badrummet upp. Till sist kom badkaret på plats och kaklades in. Nu är allt klart, sånär på lite finlir med badkarsblandaren. Den behöver komma lagom långt ut från väggen och tydligen finns det olika standarder på rör och gängor som är förvillande lika men ändå inte passar tillsammans.


söndag 3 november 2024

Nyöppnat spa: "Tre små rum"

 Eller nedre badrummet som det ofta kallas. Nu är vårt badrum i källaren klart! Fantastiskt! 
Som namnet i rubriken antyder består badrummet av tre små rum. Först kommer man in till toaletten. Här är kaklet svart (eller mörkgrått). Golvet är ett mörkt trägolv. (Alltså träimitation. Vi bor ju inte i England.) Toaletten och handfatet är i svart porslin.


Ovanför toaletten hänger en tavla. Motivet ät utbytbart, men varför skulle vi någonsin vilja byta ut Baby-Yoda? Tavlan är också ett skåp och bredvid ser man ett fack för en extra toarulle. Men...

...det är inte bara en toarulle som ligger där, utan bakom döljer sig en Toarulleautomat. Man öppnar skåpet för att fylla på och sen när man behöver en ny toarulle är det bara att ta den som ligger i det lilla facket i väggen, så rullar nästa fram.

Så söt!

Sen går man in i duschrummet och längst in skymtar badrummet. Här är kaklet grönt och golvet är grå klinker. Duschen liknar den i övre badrummet med likadant duschmunstycke och vägg av glasblock. Badkaret är inkaklat med en liten kakelhylla vid väggen och en större yta vid ena kortsidan.

Här är hylla i badrummet. Nu har bläckfisken fått komma hem efter flera år på matbordet. Den lilla, gröna cylindern på hyllan under är en högtalare så att man kan lyssna på musik, eller prat, i badet. Den funkade förvånansvärt bra med tanke på badrumsekot.

Jag har tagit mitt premiärbad, med prosecco och badbomb. Som jag väntat på detta! Det var just så trevligt som man kan tänka sig.

fredag 9 augusti 2024

Cream Tea och hemresa

Efter vår promenad gick vi till George Street Tea Room för att få lite te och scones. Jag hade valt det stället eftersom jag googlat fram att de hade "Cream Tea". Alltså, jag kan väl inte semestra på de brittiska öarna utan detta? Jag visste ju inte i förväg vilken pärla jag hittat.  Det var en liten lokal med 5 bord. När vi kom var två bord lediga men reserverade. Turligt nog hade vi en dryg halvtimme på oss tills de bokade gästerna skulle komma.

Lokalen var målad i en fin, syrenlila färg och mysigt inredd. Terummet drevs av ett trevligt par, Mark och Craig. Jag har snott en bild av dem från Tripadvisor:


Vi fick varsin kanna te. Jag fick frågan vilken jag ville ha och sa att jag ville ha "the orange" och fick veta att den var "tangerine"!
Vi fick också timglas så vi skulle veta när teet dragit klart.

Man fick en stor scone var och, i sammanhanget, rejäla byttor med jordgubbsmarmelad och clotted cream samt ett löfte om påfyllning vid behov. Det behövdes inte trots att jag lassade på så mycket jag kunde.


Strax efter två var det dags att börja den långa resan hem. De från Stockholm hade fått åka redan 6 på morgonen och hade missat den här fina dagen i Perth, stackarna.

Här lämnar vi Edinburgh.

Det har varit en fantastisk resa. Ett tag satt jag på planet och faktisk grät över hur fantastisk resan var. Jag kan väl skylla på att vi då varit på väg i åtta timmar, jag satt och tittade på en solnedgång från luften och lyssnade på den här låten som är min favoritlåt just nu:

The Hairy Highland Coo Trail 2024

 Överallt i Perth fanns det kostatyer. De är en del av "Coo Trail". Skottarna har tydligen ett gammalt vikingaord för det här djuret. Korna finns att se 28/6-6/9. Sen ska de auktioneras ut och pengarna går till Children's Hospices och ja, det betyder samma sak som på svenska.

De här fanns på konstmuseet. Nedan har vi en glittrig.


Här har vi min favorit: Jordgubbskon.

Bakom kon nedan syns en regnbåge, som jag inte så förrän jag redigerade bilden.
Vi hade tur med vädret, som vanligt på den här resan, och hade en solig och fin dag. Vid ett par tillfällen kom det ett par regndroppar, men inte mer.

Förmiddag i Perth

 Dagen inleddes, för sista gången på denna resa, med en engelsk frukost. De är bättre på stekt frukost än kall. Bröd verkar enbart vara något fyrkantigt, färdigskivat som kan vara vitt eller lite mindre vitt med ost eller marmelad.

Här har vi Smeaton's bridge. Den byggdes 1771.

Utsikt från den gamla bron:

Sven hittade ett träd som han gillade:

Här står Sven och funderar på om han inte ska ta och vada över.


Kolla, vilken cool järnvägsbro vi gick över! (Den byggdes 1863.)
Och här kommer tåget! Nedan står jag på den coola bron och ser cool ut.


torsdag 8 augusti 2024

Kväll i Perth

 Efter att ha checkat in på Mercure hotel gick vi till en japansk restaurang och åt sushi. Det regnade, men inte värre än att det fungerade med paraply, och regnet avtog sen. Vår reseledare hade beskrivit att en del tycker att Perth är alltför nergånget, men att hon tyckte att det också öppnar nytt och är en levande stad. Jag håller med. Det var en blandning mellan gamla, fina hus i olika skick, hus som bara var gamla och slitna och mer uppiffat eller nytt och fräscht. 




Efter middagen gick vi ner till River Tay för att se på vattnet och reka lite inför morgondagens konstpromenad. Jag hade läst att man skulle stå på Queens Bridge över floden Tay och titta mot St Mattthew’s Church och Smeatons Bridge. Så här såg det ut:

Sen gick vi också lite i parken på andra sidan och hittade fantastiska blomrabatter.


Sen gick vi tillbaka till hotellet, se pilen på bilden.

Tillbaka på fastlandet, eller nej, jag menar tillbaka på en större ö

 Målet för dagen var Perth, där vi skulle övernatta. På kartan är de orter i Skottland vi besökt under resan markerade. I Edinburgh har vi bara sett flygplatsen, så den staden behöver en ny resa.

Nu åkte vi först mot ett Whiskydestilleri. Kanske inte ett måste för mig, som inte dricker whisky, men jag förstår varför det ingår i en Skottlandsresa. Det är alltid intressant att få veta mer om hur något tillverkas. De hade nyligen renoverat destilleriets shop och café och inrett snyggt med turkos och koppar.


Deras yngsta Whisky har lagrats i 11 år. Vår destilleriguide tyckte inte att whiskyn blir så fantastiskt mycket godare av att lagras många fler år, men för den som vill säljer de en 54 år gammal whisky. Sven tyckte att jag skulle köpa den eftersom den i år är från mitt födelseår. Jag är lite osäker på om jag vill lägga runt 300 000 på en flaska sprit. Den som köper den får också en fin förpackning.

Efter destilleriet åkte vi till Aviemore för lunch. Aviemore är en skidort där det längs en gata finns många restauranger, sportbutiker och souvenirshoppar. Vi googlade matställen när vi satt i bussen på väg dit och hade siktat in oss på en pub som låg i andra änden av gatan från var vi parkerade. Det var bra att vi hade kollat, för annars hade vi nog inte gått så långt utan tagit något annat ställe.

Jag tog fish and chips och en half-pint med cider. Gott! Sen hann vi även köpa lite souvenirer innan det var dags att fortsätta resan.