Ny klänning med många omtag

 Alltså omtag som i göra om många gånger, inte skärp.

Såvitt jag kan bedöma, jag är ingen modeexpert, har det varit inne ett tag med vida volangklänningar och med manchestertyg. Jag fick därför idén att kombinera dessa. Jag har redan gjort en volangklänning i manchestertyg (den röda, mönstrade som syns nedan), men det tyget var så extremt fin manchester att det inte räknas. Jag tror att jag fick idén själv i mitt huvud, men jag var inte ensam om den, ett annat exempel syns här bredvid.

Jag funderade ett tag på vilket mönster jag skulle välja och hur jag skulle göra. Vilka ärmar? Hur många volanger?

Jag bestämde mig för att använda mönstret till "Myosotis dress" igen. Det blev min femte.

Jag valde ett par "biskopsärmar", för de har så fin form. Jag vet inte om det heter biskopsärmar på svenska. Det är en direktöversättning från engelskan. Om man googlar på biskopsärmar får man jättemånga träffar, men det kanske bara är andra som inte vet vad det heter på svenska? Jag funderade ett tag på om det skulle gå att lägga till en extra volang och bestämde mig till slut för att det skulle bli för bulkigt. I sista stund tyckte jag ändå att det skulle nog bli bra, så jag klippte ytterligare en volang. Jag tänkte att jag skulle testa och prova med den fastnålad först, men sen tänkte jag att: Det här blir nog bra!" Och så sydde jag bara på den.

Det blev inte bra! Klänningen kändes enorm. Fyra meter veckad manchester runt underbenet blev för mycket. Visst ska klänningen ha en del volym, men det här kändes som att ha på sig en krinolin. Jag funderade och kom fram till att volangerna var både för långa och för vida och att det nog skulle gå bra att ha två volanger om jag minskade bredd och längd. Eftersom jag skulle göra klänningen kortare brydde jag mig inte om att sprätta, utan klippte bort volangerna istället. Sen sydde jag på nya rynktrådar och sydde på volangerna igen (Omtag 2). Bara för att konstatera att det inte heller blev bra.

Nu förstod jag att det inte funkade med tre volanger. Eftersom jag klippt bort volangen förut tyckte jag att klänningen skulle bli för kort om jag bara  tog bort den nedersta volangen. Jag hade en lite bredare sömsmån mellan kjol och volang ett så jag kunde förlänga kjolen lite genom att sy en ny söm där och sprätta bort den andra (omtag 3). 

Sen sydde jag på en extrabit på 6-7 cm längst ner för att förlänga kjolen (omtag 4). En söm gör dock att tyget blir styvare och får ett annat fall och den här klänningen behövde inte den extra vidden. Till sist bestämde jag mig för att längden utan nedersta biten var okej, så jag sprättade bort den och sydde en smal fåll (omtag 5).

Så här är slutresultatet:

Det var för kallt att fota ute idag, så därför gick jag till vårt, för tillfället, mest uteliknande rum.

Kanske tror ni att det har varit hemskt för mig att rynka, sy, sprätta och göra om. Men, nej! Det här tyget har varit väldigt trevligt att sy i och väldigt förlåtande för omtag, så det har känts helt okej. Enda nackdelen att sy i en stadig, men mjuk och följsam manchester har varit att kanterna luddar av sig något förfärligt. Daglig dammsugning har varit ett måste.