I dag på cykelvägen

Jag bara undrar, varför har man en person som gör dåliga streck med krita först? Men det är kanske en hjälp, så att man sen vet hur man INTE ska göra...

Förra veckan var vi på 28+

 Det var för att fira sockerbröllop, vilket är det krystade namnet på sexårig bröllopsdag. Fast vi borde fira nylonbröllop, för så heter det när man varit ett par i 21 år och det är ju närmare sanningen. Vi valde att äta en varmrätt och en dessert, men vi började med ett glas champagne. Vår hovmästare, eller vad hennes titel nu var, började med att förklara hur man tittade och bläddrade i menyn. Sen beställde vi hälleflundra.

Jag tog en smultrondessert och Sven en med choklad. Till kaffet tog Sven en konjak. Han fick välja mellan en mängd olika sorter.
Det var väldigt trevligt!
Nästa gång vi går dit (nog inte snart...), ska vi ta en av deras avsmakningsmenyer.

Vi har varit på bio

Vi såg Lucy. En film om en kvinna (Scarlett Johansson) som, när hon tvingas vara knarkkurir, får i sig en hel del av den nya drogen, CPH4. Hon dör inte utan får istället superkrafter då hon plötsligt kan utnyttja mycket mer av sin hjärnkapacitet än vanligt. Morgan Freeman är med också. Han spelar sig själv, tror jag. För visst är han väl en vetenskapsman och inte en skådespelare?

Av mig får den 9 av 10 CPH4-kristaller. Den var himla underhållande. Som en filosofisk natur-sciencefiction-actionhjälte-splatter-film med roliga "vetenskapliga" fakta om vad som händer när vi utnyttjar en viss procent av vår hjärnkapacitet.

Sven ger den också 9 av 10.

Dagens middag

Torsk kokt i tomatsås med dillpotatismos. Mums!

Äntligen Fredag!

...Kan jag säga som har jobbat i hela två dagar nu. I dag inledde jag dagen med att gå på mammografi. Nu har jag fastnat lite vid datorn, men alldeles snart ska jag gå och hänga tvätt, städa toaletter och kanske dammsuga. Ja, det är härligt att vara ledig!

Reklam från 1905

Ett citat från en bok

Nedanstående ord uttalas av Nicks fru Amy när de har flyttat till en hyrd, nybyggd förortsvilla:
 

“Should I remove my soul before I come inside?”

― Gillian Flynn, Gone Girl

Sista delen på semestern

På eftermiddagen gick pojkarna för att ta ännu ett bad i Lalandia innan hemfärd. Jag och Nelly stannade istället kvar lite extra på Legoland. Sen åkte vi till Fredrikshavn för att ta färjan kvart över åtta. Vi kom fram en liten stund för tidigt, så vi tog en tur till Palmestranden för att fördriva tiden.

Nelly instruerar sina bröder.

På båten åt vi en buffémiddag. Jag satsade som vanligt på "förrätt" (sill, lax, räkor, potatissallad) och efterrätt (paj och chokladmousse).
Sen fanns det ingenstans att sitta på den här trånga bilfärjan (Jutlandica). Trots den sena timmen var det ändå någorlunda milt ute, så vi satt på däck tills båten var framme strax före 12 på natten.

Miniland

Vi hade gott om tid att gå runt och titta i Miniland och upptäcka många detaljer.

Ett hus i "Sverige".

Här stod jag länge och väntade på tåget, för jag tänkte att det kunde bli en fin bild. Det kom inte något tåg...

Här är förklaringen. En förfärlig tågolycka! Men reparatören är på plats.

Snart kunde tågen gå igen.

Markus vaskar guld

När man är i Legoland måste man ju vaska guld.
Markus fick ihop till en hel guldmedalj!

Legoland, dag 2

Nästa dag var vädret fint igen och vi begav oss tillbaka till Legoland. Vi började dagen som en repris på dagen innan. Sen åkte vi lite saker vi inte hann med dagen före.

Här är barnen i Legotåget som jag åkte för första gången för typ 40 år sedan.

Nelly har blivit uppäten av ett lejon!

Lalandia

Så här ser Lalandia ut. Som någon industri i forna östblocket. Rören på utsidan är vattenrutschbanor. Innan vi gick in kom vi överens om att den stora tratten bara var där för att se häftig ut.
Inne i byggnaden ligger ett "italienskt" torg. Med blå "himmel" över, Det är ganska fint, men så fejk att jag blev lätt obehaglig till mods. Själva badlandskapet var stort, så stort att jag blev lätt obehaglig till mods. Inte så mysigt. Vi åkte den största vattenrutschbanan, tratten. Så farlig kunde den ju inte vara, man fick ju åka den om man var 1.20... Man satt i stora simringsbåtar för fyra. Ganska snart kom man till en backe som tycktes luta lodrätt ner (ni ser den på bilden före tratten). Sen visade det sig att tratten visst användes. Jag blundade, höll i mig allt vad jag kunde och intalade mig att de troligtvis inte hade konstruerat en bana där folk oftast dör. Det gjorde jag ju inte heller. Enda menet var en gapande mun som inte gick att stänga på ett tag på grund av en tappad haka.

Legoland, dag 1

Jag och Markus hade utarbetat en plan för Legoland. Vi kom dit strax innan de öppnade och sen gick vi längst in i parken och började med robotarmarna man själv får programmera (och åka runt i) och bergochdalbanan polar x-plorer. Vi fortsatte sen med bland annat Vikings river splash.

 Här sitter Nelly och Isak och oroar sig för att bli blöta.

Markus är förberedd.

 Markus huvud serverat på ett fat i spökhuset.

När vi hade åkt en hel del var det dags för lunch (inte huvud). Vi åt en god grillunch i vilda västern med lax för vissa och hejdlöst mycket kött för andra.

  Sen tog Markus körkort. Det gick bra och han klarade uppkörningen.

Strax därefter började det regna kraftigt och ihållande. Bara för att det inte kostade något extra, hade jag köpt en tvådagarsbiljett till Legoland, så vi bestämde oss för att ge oss för dagen och komma tillbaka nästa dag.

Sista barnfamiljsresan, etapp 1: Givskud zoo

Att det här var vår sista resa som en barnfamilj, tror jag att jag tryggt kan anta. Jag ville gärna att vi skulle komma iväg till Legoland innan Markus blev för gammal (om han nu blir det). Sen visade  det sig att även Nelly och Isak ville följa med.
Första dagen var resdag och ett besök i Lejonparken. De har mer än bara lejon och man varvar safariturer i sin bil med promenader. Här är några söta små djur. Runt hela buren var det varningsskyltar med en blodig hand och när vi såg dem äta förstod vi varför.

Vi tittade på söta apor. Fast gorillorna tänkte nog att det var de som tittade på oss. Tydligen är vi ganska intressanta att titta på.

Sen checkade vi in på Lalandia, Billund. Vi hade en stuga med modern dansk design och bubbelbadkar.

Kofta 26 och spindelbett

Kofta 26 är faktiskt den första nya koftan på ett år! Jag har inte varit så produktiv senaste året, eller snarare: jag har inte producerat så många slutprodukter, då mycket har blivit fel eller inte motsvarat förväntningarna.
Här får ni se koftan på en suddig spegelselfie.


När jag ändå fotar passar jag på att visa upp mitt spindelbett också. Sven brukar skoja om att okända bett är spindelbett, men med tanke på alla stora spindlar vi har hittat här inne, misstänker jag att det faktiskt är en spindel som bitit mig.
Ja, vi bor ju i källaren, typ. Det är ändå inte en helt trevlig tanke att en stor källarspindel troligen promenerad över mig när jag låg och sov, att det fick mig att vifta till lite, vilket gjorde spindeln arg och bet mig. Jag slapp ändå att uppleva det, eftersom jag sov.

Liten Linköpingsresa

 Jag och den manliga delen i familjen åkte till Linköping över helgen. Här fikar vi på Gyllene Uttern på vägen dit.

 Vi åkte bland annat till Medevi och fikade medan vi lyssnade på Brunnsorkestern.

Medevi

Nu kan man tro att vi inte gjorde annat än att fika på dessa ställen. Då vill jag tala om att vi också fikade på Gamla konditoriet i Vadstena, men därifrån har jag inga bilder.

Bokcitat

"I still don’t know how I made it, didn’t crumble into dust. Somehow I went on, as we all have to go on; stuffed my grief in my pocket like a chunk of black coal and stumbled forward. I carry it still, but over the years the lump has grown smaller, harder, like a diamond."

— The Midwife of Hope River by Patricia Harman

Ny örhängesbok

Jag har extremt många örhängen. Nu har jag dessutom köpt lite nya och även halsband. Man får passa på när det är 70% rabatt!

Att ha allt nerknött i ett smyckeskrin blev lite rörigt, tyckte jag. Så jag har kommit på denna fina idé: En "lådbok" med skumplast i.

Här är lådboken:

Så här ser det ut när man öppnar den:

Bad i Kåsjön

Det var en härlig sommardag idag och jag och pojkarna åkte till Kåsjön för ett dopp. Faktiskt mitt första för i år... Till mitt försvar kan jag säga att det fina vädret har varit när jag har jobbat. De veckor jag hittills har haft semester var så kalla att man inte ens tänkte tanken på att gå och bada.
Jag fick ett fint halsband av Sven:

Sen är selfies inte min starkaste gren, varför vi får se den här dryga kvinnan på bilden här. Men halsbandet är väl fint!?
Tyvärr har jag inte kvar det, för jag har ätit upp det...





Pojkarna fick också halsband. Isak lyckas se så här glad ut, fast han står på knä på en skrovlig betongyta.

Om människans syndiga natur...

“Some tourists think Amsterdam is a city of sin, but in truth it is a city of freedom. And in freedom, most people find sin.”

― John Green, The Fault in Our Stars

 

 

Hallandsresa

I dag tog vi en tur söderut.
Första stoppet var i Slöinge, på Solhaga stenungsbageri där vi fikade.

 Det ösregnade när vi begav oss från Göteborg och de talade om regn och åska på Hallandsradion, men det såg vi inget av.
Fint citat från radio Halland. "Jag hatar Stockholmare. Hata är kanske ett starkt ord, men det är det jag vill använda!"

Sen åkte vi vidare söderut över gränsen till Skåne och Norrvikens trädgårdar. Där åt jag den godaste lunchen på länge: Mjäll, rökt lax och perfekt färskpotatis med dill, salt och smör. Jag njöt av varje tugga.
Sen åkte vi hem igen!

Biofilm

Tracks, en film om en kvinna som bestämmer sig för att korsa Australiens öken tillsammans med 4 kameler och sin hund, bygger på en sann historia.

Mia Wasikowska with Robyn Henderson, who she plays during the filming of Tracks.

I betyg får den full pott av både mig och Sven. En fantastisk film om en väldigt underlig kvinna. När hon fick frågan om varför hon ville vandra genom öknen, svarade hon: Varför inte? Hon hade ingen erfarenhet och var ingen direkt äventyrare, snarare eremit... Hon var inte så förtjust i andra människor, särskilt inte om de var trevliga. Om det inte hade hänt på riktigt hade filmen varit helt meningslös, då hade man bara undrat vad syftet var med en sådan orealistisk och otrolig historia...