En Aprilklänning och en annan vårklänning

 Nu har jag sytt en klänning efter ett helt nytt mönster, både för mig och för världen. Det är the April Dress. Jag har sytt den i en lila linneviskos. Tyget hade jag hemma utan att ha någon direkt plan för det och när mönstret på den här klänningen kom kände jag att det var den rätta för det. Jag har breddat klänningen lite över skuldrorna och graderat ut till en större storlek över stussen. Det var lite meck med att sy fickorna , men allt gick bra. Klänningsmodellen känns som något som det inte har varit rimligt att ha på sig på 40 år. Men nu!

Jag hade tänkt att gå ut och ta bilder, men med en temperatur runt 0:an och ett slaskigt snöande kändes det inte så lockande. Därför blir det lite psykedeliska bilder från träningsrummet.

Först utan skärp:

 Sen med skärp:

Och här ser man en närbild och mer verklighetstrogen bild av tyget:

Och här är en helt annan klänning i ett mönster jag gjort många gånger förut (Zadie). 

Vårens Afternoon tea på Tjolöholms slott

 Den här gången var det jag och Nelly som åkte. Tidigare har Sven agerat chaufför och sen har han också, på nåder, fått följa med in i slottet några gånger. Man kan ta sig till Tjolöholms slott med kollektivtrafik om man måste. Då får man först åka buss-tåg-buss i 1 1/2 timme för att sen promenera 4 km (tar 48 minuter enligt Google maps). Jag har aldrig sett någon promenera på den vägen, så det är nog inte så vanligt att någon alls gör det. Sven gillar slottet, men är inte så mycket för Afternoon tea (???) så han stod över den här gången. Nelly kan ju köra bilen så vi kom dit fort och lätt utan chaufför. 

 

Årets tema är: Queen Victoria - Dressed to Rule an Empire med klänningar från TV-serien "Victoria".  Så det är klänningar från 1800-talets mitt då idealet var den typiska prinsessklänningen med stora puffärmar och vida kjolar och där moderniteten krinolin precis lanserats. Vi hade inte på oss tidstypiska kläder den här gången. Jag hade gärna haft det, men dels hade jag inte hunnit eftersom vi bokade det här för bara någon dryg månad sen. Dels skulle det bli så dyrt. Om jag skulle sy en klänning i så här fin modell skulle jag vilja använda fina tyger och med tanke på hur många meter tyg som måste gå åt, skulle det bli ganska dyrt även i fultyger.
Jag fotograferade en del av klänningarna, men glömde att ta med mig beskrivningen av dem hem så de flesta får vara anonyma. Den här har jag dock koll på:

Här är en klänning inspirerad av den som drottning Victoria bar när hon öppnade Världsutställningen 1851. Den finns på en målning gjord vid tiden av Henry Courtney Selous. Originalet hänger i Victoria & Albert Museum i London.

Och här är klänningen i TV-serien.

 

Nedan en snygg, rutig klänning. (Fint med de små fransarna runt urringningen.) Den svarta klänningen har "intressanta" puffärmar.

De här puffärmarna ser lite opraktiska ut. Ingen vidd runt överarmarna där man gärna vill ha det, men mycket tyg att lägga i soppan vid middagen.

Skinande vita underkläder. Nelly tyckte att man skulle kunna ha en del av dessa även idag. Då med den stora skillnaden att man skulle ha dem som vanliga kläder och inte som underkläder. På 1800-talet hade det varit fullkomligt skandalöst.

I sängen ovan har Prins Philip sovit. (Han dog i går, 99 år gammal.) Jag undrar om han fick en potta på rummet?

Trots att vi har varit här många gånger nu, hittar man alltid någon inredningsdetalj att beundra. Det är lite olika vilka rum som är öppna också, så man ser inte allt varje gång. Den här gången fick vi beundra både det rosa, det blå och det gröna badrummet. Alla har dessa allround-duschar. Det här badrummet är en trappa upp, så här står ett vanligt badkar istället för de nedsänkta de har i de andra.

Här sitter jag i Biljardrummet

På grund av pandemin har de fortfarande bordsservering (jag hoppas verkligen att de återgår till buffé sen). Det var gott som vanligt, men inte så vackert att se på. Ovan ses förrätten som var en havskräftssoppa med fänkålskrutonger, och snittarna som kom efter.

Det var i stort bra, men vi saknar grädden. Färskost är inte samma sak! Jag saknade också något lite piffigare bakverk bland det söta. Det var scones och smulpaj. Det var något som på menyn benämndes som Citrontarte med björnbärssås. Det smakade citron så det var gott, men oklart om det var en tarte. Sen fanns det en bakad Chokladcheesecake med rostad vit choklad och hallon. God och det enda som såg lite prydligt ut. 

Inte så prydligt...men goda smaker.

Såg den här bilden och tänkte på den här gamla enkäten

 Bild:

 Enkät: HÄR!

Många som gillar att dricka sås?

Gjuta olja på vågorna

 Det var något man bokstavligen gjorde förr för att lugna vatten. När det var storm kunde man hälla ut olja för att vågorna skulle bli lite jämnare. Bara lite olja hade tydligen en förvånansvärt stor effekt. I en del länder har livbåtar haft oljesäckar med stormolja som standardutrustning långt in på 1900-talet. 

En oljesäck från 1800-talet och en mer modern.

Vi har lyft mer än 2 1/2 ton

 Och då menar jag per person.

När man läser här i bloggen kan man tro att allt är sömnad och glamour, men emellanåt är det också hårt jobb. I dag har vi hämtat murblocken som ska bli nya väggar i vår källare. Ja, så jobbar vi: andra river alla sina väggar, vi sätter upp nya.

Det är 100 block, som väger 13 kilo styck, och 2 balkar på 30 kilo styck. Vi behövde plocka dem från pallarna och lasta dem i en släpkärra i två omgångar för att lasten inte skulle bli för tung i ett obromsat släp. 

Sen fick vi ju också lasta av dem här hemma. Sven tog dem till/från släpvagnen. Jag tog dem från pallen där och staplade dem i träningsrummet (just nu utgrävningen) hemma. Så vi har ju båda lyft alla block två gånger. Jag känner mig ganska trött i bicepsmusklerna (och resten av kroppen). 

Sen förtjänade man verkligen en semla!

Sömnad och yoga

 Jaha, nu har jag börjat sy träningskläder också!

Jag har sytt ett par Avery leggings. De är i bästa leggingsformen med en bred midjedel och en grenkil som jag visar upp ovan. Tyget är en bomullstrikå. Just träningskläder kan egentligen vara i syntetmaterial som är bättre att svettas i.

Det blev lite tyg över som räckte till 1 1/2 par trosor. Sen, eftersom jag ändå behövde leta efter ett passande tyg till bakstycket på det halva paret, sydde jag också ett par semmeltrosor. Jag hade bara lite småbitar kvar av tyget och fick skarva över rumpan. Jag har redan hunnit använda dem och skarven känns inte, så det gör inget!

 

 

Här är den biten undertråd som blev kvar när jag sydde. När maskinen varnar för att undertråden är slut kan man ju fortsätta sy och hoppas på att den ska räcka ändå och det gjorde den ju!

 

 

Sommar igen i syrummet

Här har vi en "Alice dress" från Tessuti. En, för mig, ny klänning som jag har sytt i ett fantastiskt linnetyg från Nani Iro. Det är ett japanskt linnetyg med fina trådar. Det är lite glansigt och påminner om en gammal damastduk. Tyg i lin är ju ofta lite mer rustikt. Jag hade glömt att linne kan vara så här också. 

Själva klänningsmönstret var det inga konstigheter med. Livet och ärmvingarna är i dubbelt tyg så kanterna "gör sig själva". Sen är det en rynkad kjoldel med fickor.

Tyget, färgen, mönstret är fantastiskt. Sen tyckte jag att det krockade lite med mina hudfärger. Men, det struntar jag i!

 

Halsduk nummer 2

 Halsduk har inte riktigt varit min grej, men i år har jag faktiskt använt min enda halsduk lite grann. Nu är det kanske lite sent på säsongen för halsdukar. Man vill ju inte tänka på det nu, men det kommer en ny vinter...

Garnet var först en sjal där garnet inte räckte till alla fransar som den skulle ha. Jag var ändå inte så förtjust i den, så jag repade upp den. Halsduken är stickad i Drops Delight. Den är i två delar som är ihopsydda på mitten.

Mönstret är en riktigt fin klassiker och roligt att sticka.

Så roligt att jag gjorde en liten filt till Fia också!

Stans väg

 Solen sken idag och på Svens förslag tog vi buss till Öjersjö (tar 50 minuter med byte i Partille centrum). Sen gick vi hem därifrån. Det låter väldigt jobbigt, men med den nyanlagda gångvägen i skogen är det bara 5 km. 

 Det har legat en stig där förut också, men den har inte varit lika tillgänglig. En bit gick genom en myr. Där finns det nu en nyanlagd spång (se nedan). En bit var ganska brant. Där var det säkert lite klurigt att klättra fram tidigare. Varför den heter Stans väg vet inte google. Jag vet inte om det är efter en amerikansk man, om det är vägen till centrum eller om det är en särskrivning som syftar på en håltagare.

Sven kallar mig tant Gredelin. Som alla tanter kan jag inte låta bli att blunda och vända ansiktet mot solen. Här har vi första rasten med medhavda mackor från Subway (finns en där vi bytte buss). 

Sen kom vi till spången. Vi hade nyligen passerats av en häst som fick vända här. 

Vi tog en andra rast vid Blacktjärn. Sen gick vi hem och hade fått en precis lagom promenad (10 000 steg).

Vinter igen i syrummet

 Nu har jag sytt färdigt mitt impulsprojekt och här är den:

Hemisfèric coat sydd i ett ylletyg från Skroten. Jag kom plötsligt på att jag ville ha ett ytterplagg som funkar när man har klänning. När man har vanliga jackor, som inte har någon större vidd över rumpan, bylsar klänningen ihop sig och kan sen börja glida uppåt både fram och bak, så man måste ständigt hålla koll på att man är anständig. 

Den är inte perfekt, men jag är nöjd. Jag gjorde den lite rymlig så att det går att ha en kofta under utan att känna sig som en stoppad korv. Så den sitter inte åt någonstans. Den känns lätt och mjuk och smidig. Som att ha på sig en mysig filt!

Yttertyget är i 80 % ull och 20% polyester. 

Insidan är ett kappfoder i viskos.

Mellan dessa tyger har jag en bomullsflanell. Ylletyget var lite tunt, så jag tänkte att det behövdes för värmen. Jag sydde ihop flanellen med fodret, vilket gjorde att det blev stabilt och bra. Fodertyger är hopplöst slinkiga och det räcker att man tittar snett på dem för att de ska tappa formen. 

Kappan stängs med en dragkedja. 

Jag sydde i innerfickor, så man har någonstans att lägga mobilen.

Visst är det roligt med en mönstrad kappa?

Sommar i syrummet

Ja, för jag har sytt ett par sommarklänningar. Det råkade bli så för att jag ändå visste att jag skulle göra de här modellerna och så snubblade jag på bra tyger (helt slumpmässigt bara för att jag satt och kollade på tyger på nätet).

Det går inte att ta bra bilder inomhus och av någon anledning ville jag inte gå ut, så håll tillgodo med dessa:

Här har vi en Eva Dress från Tessuti. Jag har gjort den förut med korta ärmar. Den här är i blått linnetyg. Ja, den är ett tält och så skön att ha på sig. "Lyktformen" (heter lantern shape på engelska) gör att den känns så luftig. 

Här har vi en Rushcutter dress från in the folds. Jag har gjort den förut med längre ärmar. Den här är i en grön bomullschambray med en mörkare och en ljusare sida. Det syns inte riktigt här, men klänningens sidor har den mörkare sidan ut. 

Jag hittade två perfekta knappar i min knapplåda. Idealet hade varit tre, men nu får det vara två.

Efter denna flirt med sommaren kommer det åter att bli vinter även i syrummet. Jag har ett nytt projekt på gång som inte alls var planerat. Jag fick bara en impuls och väljer att följa den.